Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Fluorlackning vid förhöjd risk för kronkaries

Uppdaterad: 2017-09-26
Docent Ulla Moberg Sköld, Avd för Cariologi/Institution för Odontologi, Sahlgrenska Akademi, Göteborg

Granskad av: Professor  Peter  Lingström, Institution för Odontologi/Sahlgrenska Akademin /Göteborgs universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





Tandvårdsriktlinjer enligt Socialstyrelsen

BAKGRUND
 

Karies är den vanligaste orsaken till tandförlust, vilket för den drabbade inte bara leder till försämrad funktion utan även till sänkt självkänsla och lägre social status.

Fluorprevention är den insats som kariesforskare över hela världen anser vara den främsta orsaken till den förbättrade tandhälsan bland barn och ungdomar under senaste 40 åren och då fram för allt regelbunden användning av fluortandkräm.

 

Orsaker
 

Tandvården har idag god kunskap om orsaksfaktorerna till kariessjukdomen och för att förhindra karies bör försvarsfaktorerna saliv och fluor väga tyngre än angreppsfaktorerna kost och mikroorganismer.

 

Det patologiska skeendet på tandytan styrs indirekt av yttre faktorer, såsom:
 

  • socioekonomi
  • kunskap
  • utbildning
  • inställning till tandvård
  • tilltro till den egna förmågan om god egenvård
  • genetik



UTREDNING

 

Riskbedömning
 

Risk för karies finns i samtliga åldrar så länge egna tänder finns.
För att bedöma hur stor denna risk är, ska en kariesriskbedömning göras individuellt på samtliga patienter.
Om det framkommer att det av medicinska, odontologiska eller sociala skäl föreligger en förhöjd risk för kronkaries, bör insatser som förhindrar sjukdomen sättas in.

 

Förhöjd risk för kronkaries kan föreligga vid många olika situationer, såsom:
 

  • tidigare karieserfarenhet
  • avsaknad av saliv efter strålning mot huvud-halsregionen
  • muntorrhet p g a medicinering/sjukdom
  • unga vuxna som förlorat den regelbundna kontakten med tandvården
  • ortodontibehandling
  • många fyllnings- och kronskarvar
  • sköra äldre som förlorat kontakten med tandvården
  • otillfredsställande egenvård


Cariogram, ett datoriserat riskbedömningsprogram, kan vara ett viktigt hjälpmedel i riskbedömning för karies och samtidigt vara ett pedagogiskt verktyg i patientkommunikationen.


 

BEHANDLING
 

Med god egenvård och professionellt utförd prevention kan kronkaries förhindras och redan uppkomna skador stoppas upp eller läkas ut.
Grundprincipen för prevention är att patienten själv, så långt detta är möjligt, skall ta ett eget ansvar för sin munhälsa genom god egenvård. Tandvårdspersonalens viktiga roll är att informera och instruera patienten i dessa dagliga rutiner och stärka patientens tilltro till sin egen förmåga att sköta sina tänder.
Preventionsprogram mot karies fungerar inte utan närvaro av fluor, och fluorprevention bör kombineras med åtgärder avseende kosthållning och munhygien.

 

Professionell fluorlackning
 

Professionellt utförd fluorlackning på tandklinik minst 2 gånger per år med 6 månaders intervall, eller utifrån individuellt behov oftare, är en tilläggsprevention vid förhöjd risk för kronkaries.

Applicering av fluorlack är en enkel och snabb metod som vanligtvis inte kräver professionell tandrengöring innan, utan tandborstning räcker. Ett tunt lager plack kan till och med vara en fördel, då placket laddas upp på fluor från lacket. Man bör dock undvika att applicera fluorlack i tjockt approximalt plack, varför flossing av approximalytorna innan lackning är att föredra.

 

Arbetsgång
 

  1. Om möjligt, låt patienten själv borsta tänderna så kombineras lackningen med ett pedagogiskt moment att öva upp känslan att vara ren i munnen. Samtidigt kan tandvårdspersonal läsa av patientens förmåga att borsta rent.

  2. Approximal flossing med tandtråd genom kontaktpunkterna och undvikande av sårgörning av gingivan.

  3. Torrläggning med bomullsrullar och luftblästring. Det är inte ett absolut krav på fullständigt torra tänder för att applicera lacket.

  4. Applicering av lacket med spruta eller pensel i ett tunt lager från buccal- och lingualsidorna i approximalrummen just under kontaktpunkterna, vid fyllningsskarvar och utefter tandköttskanten.
    De viktigaste appliceringsytorna är approximalt och cervikalt, då fluorens effekt på ocklusalytor är sämre. Lacket sitter kvar längre om det läggs i tunna lager på aktuella ytor istället för i tjocka skikt på samtliga tandytor. 0,3 - 0,5 ml lack räcker till ett fullt betandat bett.

  5. Inga förhållningsregler för mat och dryck samma dag, men för att maximera effekten av fluorlacket bör tandborstning och approximal rengöring undvikas samma dag för att lacket skall få chans att avge fluor under så lång tid som möjligt.

  6. Fluorlackningen upprepas om 6 månader eller utifrån individuellt behov oftare.


Fluorlackets verkningsmekanismer
 

  • förhindrar upplösning (demineralisering) av tandens hårdvävnad
  • påskyndar läkning (remineralisering) av tandytan
  • reducerar syreproducerande bakteriers metaboliska aktivitet


För att dessa effekter ska uppnås, bör fluoridjoner finnas närvarande i vätskefasen mellan tand och plack under så stor del av dygnet som möjligt.
 

Fluorlack med hög fluorkoncentration och lång kontakttid mellan lack och tandyta bidrar till bildning av kalciumfluorid på tandytan som verkar som en pH-reglerande fluorreservoar som frigörs vid syraattacker.
Fria fluoridjoner kan då vid sjunkande pH direkt påverka kariesprocessens de- och remineralisering och bakteriernas syraproduktion.
 

Kalciumfluorid har uppmätts på tandytan veckor och månader efter en enda lackning och förklarar fluorlackets goda effekt.

 

Vanligaste fluorlackerna på svenska marknaden
 

  • Duraphat (Colgate-Palmolive). 5% NaF(= 2,26% F= 22 600 ppm F). Ljusgult i färgen och blir vitaktigt i kontakt med tandytan. Innehåller schellack och kolofonium. Beakta överkänslighet mot kolofonium.

  • Fluor Protector (Ivoclar Vivadent) 0,9%silanfluorid (= 0,1% F =1000 ppm F). Färglöst och innehåller etylacetat.
  • Bifluorid 12 (Voco). 6%NaF och 6% CaF2(= 5,6% F = 56 000 ppm F). Genomskinligt och flyktigt och innehåller etylacetat.


Nyare fluorlacker
 

  • Fluor Protector S (Ivoclar Vivadent) innehåller 0,77 % (7 700 ppm) fluor. Genomskinligt och innehåller etanol och vatten som lösningsmedel.
  • Profluorid (Voco) innehåller 2,26 % (22 600 ppm) fluor. Genomskinligt och innehåller kolofonium. Beakta överkänslighet mot kolofonium.
  • Bifluorid 10 (Voco) innehåller 5%NaF(2,26% F = 22 600 ppm F) och 5% CaF2. Genomskinligt och flyktigt och innehåller etylacetat.
  • Clinpro White varnish (3M ESPE) innehåller 2,26 % (22 600 ppm) fluor. Innehåller kolofonium och etanol. Beakta överkänslighet mot kolofonium.



Vetenskapliga studier
 

  • De flesta fluorlackningsstudier är gjorda i det unga permanenta bettet varför expertgruppen för Nationella Riktlinjer har extrapolerat dessa resultat till att gälla för den vuxna befolkningen.
  • Granskningar av fluorlackningsstudier fram till år 2000 visade på en kariesreduktion på 30-46 % om behandlingen upprepades minst 2 gånger årligen hos barn och ungdomar som samtidigt använder fluortandkräm. Granskning av fluorlackningsstudier gjorda mellan åren 2000 och 2008 visar liknande siffror för kariesreduktion, 34-57 %.
  • I den senaste granskningen visade en studie på skolbaserade Duraphat-lackningar av 758 svenska 13-16-åringar, åren 1998-2002, att lackning 1 gång var 6:e månad hade bättre effekt än intensivlackning med 3 lackningar under 1 vecka.
  • Cochrane Library har år 2013 återigen granskat fluorlackningsstudier och då studier gjorda mellan åren 1975 och 2012. De fastslår att resultaten från tidigare sammanställning kvarstår och att kariesreduktionen på permanenta bettet är i medel 43 % och i primära bettet 37 %.
  • En sammanfattning av vetenskapliga litteraturen avseende lokal fluorbehandling 2013 slår klart fast att fluorlackning har effekt för att förhindra karies och för att läka ut ytliga kariesskador i primära och unga permanenta bettet men medger att studier saknas på vuxna och bland äldre.
  • Duraphat är det fluorlack som är mest dokumenterat i vetenskapliga studier med god effekt i såväl primära bettet som permanenta bettet.
  • År 2014 publicerades en svensk kariesstudie bland 12-16-åringar i ett lågprevalensområde och den visade ingen skillnad i effekt på nytillkomna approximala kariesskador mellan Duraphat och Bifluorid 12 med samma tillförselfrekvens.


Negativa effekter
 

Vetenskapliga studier och praxis har visat att fluorlackning är en säker behandlingsform och inga akuta toxiska reaktioner har rapporterats. Detta beror på att
 

  • plasmanivåer av fluor långt under toxisk nivå uppmättes efter fluorlackning på barn
  • stor del av fluoren i lacket absorberas inte i passage genom kroppen utan utsöndras via avföringen
  • fluor i lack absorberas långsammare än fluor från tabletter och tandkräm, vilket troligtvis beror på lackets låga vattenlöslighet
  • mycket små mängder av lack används


Referenser
 

Bergström E-K, Birkhed D, Granlund CM, Sköld UM. Approximal caries increment in adolescents in a low caries prevalence area in Sweden after a 3.5-year school-based fluoride varnish programme with Bifluorid 12 and Duraphat. Community Dent Oral Epidemiol 2014 Okt;42(5):404-11. DOI:10.1111/cdoe12108.

Bratthall D, HänselPetersson G. Cariogram – a multifactorial risk assessment model for a multifactorial disease. Community Dent Oral Epidemiol 2005;33:256–264.

Bratthall D, Hänsel-Petersson G, Sundberg H. Reasons for the caries decline: what do the experts believe? Eur J Oral Sci 1996;104:416-422.

Burt BA, Pai S. Sugar consumtion and caries risk: A systematic review. J Dent Educ 2001;65:1017-1023.

Caslavska V, Gron P, Kent RL, Joshipura K, DePaola PF. CaF2 in enamel biopsies 6 weeks and 18 months after fluoride treatment. Caries Res 1991;25:21-26.

Ekstrand J, Koch G, Petersson LG. Plasma fluoride concentration and urinary fluoride excretion in children following application of the fluoride-containing varnish Duraphat®. Caries Res 1980;14:185-189.

Featherstone JDB, Glena R, Shariati M, Shields CP. Dependence of in vitro demineralization of apatite and remineralization of dental enamel on fluoride concentration. J Dent Res 1990;69:620-625.

Helfenstein U, Steiner M. Fluoride varnishes (Duraphat): A meta-analyses. Community Dent Oral Epidemiol 1994;22:1-5.

Marinho VCC, Higgins JPT, Logan S, Sheiham A. Fluoride varnishes for preventing dental caries in children and adolescents. Cochrane Database Syst Rev 2002;3:CD002279.

Marinho VCC, Worthington HV, Walsh T, Clarkson JE. Fluoride varnishes for preventing dental caries in children and adolescents. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013, Issue 7. Art.No.: CD002279. DOI: 10.1002/14651858. CD002279.pub2.

MobergSköld U, Petersson LG, Lith A, Birkhed D. Effect of school-based fluoride varnish programmes on approximal caries in adolescents from different caries risk areas. Caries Res 2005;39:273-279.

Petersson LG, Twetman S, Dahlgren H, Norlund A, Holm AK, Nordenram G, Lagerlöf F, Söder B, Källestål C, Mejàre I, Axelsson S, Lingström P. Professional fluoride varnish treatment for caries control: a systematic review of clinical trials. ActaOdontolScand 2004;62:170-176.

Poulsen S. Fluoride-containing gels, mouth rinses and varnishes: An update of evidence of efficacy. EurArchsPaediatric Dent 2009;10:157-161.

Robinson C. Fluoride and the caries lesion: interactions and mechanism of action. EurArchsPaediatric Dent 2009;10:136-140.

Rölla G. On the role of calcium fluoride in the cariostatic mechanism of fluoride.Acta OdontolScand 1988;46:341-345.

SBU. Tandförluster. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU-rapport nr 204.ISBN 978-9185413-40-9.

Seppä L. Efficacy and safety of fluoride varnishes.CompendContinEduc Dent 1999;20:18-26.

ten Cate JM. Current concepts on the theories of the mechanism of action of fluoride.ActaOdontolScand 1999;57:325-329.

Weintraub JA. Fluoride varnish for caries prevention: comparisons with other preventive agents and recommendations for a community-based protocol. Spec Care Dentist 2003;23:180-186.

Weyant RJ, Tracy SL, Anselmo TT, Beltrán-Aguilar ED et al. Topical fluoride for caries prevention: Executive summary of the updated clinical recommendations and supporting systematic review. J Am Dent Assoc 2013;144(11):1279-1291.

Ögaard B. CaF2 formation: cariostatic properties and factors of enhancing the effect. Caries Res 2001;35(suppl 1):40-44.
 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:12