Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Pulpotomi

Uppdaterad: 2015-01-25
Lektor, dr odont, Ph.d. Lars  Bjørndal, Fagområde for Cariologi og Endodonti/Odontologisk Institut, Köpenhamn

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND
 

Karies är den vanligaste orsaken till endodontisk behandling och ska ses som en infektiös sjukdom, där det har uppstått en obalans i munhålans normala mikrobiolgiska ekosystem. Det finns därför alltid en potentiell risk for bakteriell kontaminering vid samtidig exponering av pulpan.
Innan man utför en pulpotomi är det därför viktigt att all karierad vävnad är exkaverad.

 

PRIMÄRA TÄNDER
 

Pulpotomi är indicerat när de primära tändernas rötter resorberats så mycket att vanlig rotbehandling inte kan utföras.

Det finns i litteraturen ingen tydlig evidens för vilken terapiform och metodik som är den bästa, vad gäller pulpotomi. Detta beror förmodligen på att de kliniska studierna inte är stora nog, och på grund av att det är svårt att ställa pulpadiagnos.

De materialalternativ som ofta jämförs är MTA, järnsulfat, formocresol, kalciumhydroxid och ZOE (zinkoxid-eugenol).
Som ett uttryck för bristande konsensus kan man i aktuell forskning se små kliniska randomiserade studier, som var och en pekar på olika åtgärder. Enligt skandinavisk tradition stöttas dock inte material som uppvisar problem gällande biokompatibilitet, såsom till exempel formocresol.

Trenden idag kan dock sägas gå mot kalciumsilikatcement såsom MTA, BioDentine och EndoSequence.

 

Behandlingens mål (efter bedövning och skapande av aseptiskt arbetsfält med kofferdam och steriltvätt) är:
 

  • att pulpavävnad i kavum avlägsnas
  • att det uppnås direkt åtkomst till alla kanalöppningar

Prognos
 

För behandlingens prognos spelar den kliniska utvärderingen av pulpiten roll, och tidigare har man försökt att dela upp den primära pulpiten i två huvudgrupper med tillhörande terapival, men det är väldigt svårt att korrelera anamnestiska (inte minst i situationer med barn) och kliniska data till en precis histologisk diagnos.
En annan viktig prognostisk faktor är att man uppnår hemostas inom 5-10 minuter.
Vad gäller material, pekar senaste bedömningar på valet mellan MTA och kalciumhydroxid. Det kan inte dokumenteras någon skillnad dem emellan.
Vad gäller temporär fyllning verkar det inte vara några typer som signifikant påverkar behandlingsresultatet; det är alltså inte avgörande om man använder exempelvis en temporär stålkrona eller en kompositfyllning.

 

UNGA PERMANENTA TÄNDER
 

Pulpotomi är indicerat då rötterna på unga permanenta tänder inte är helt färdigbildade och där man prioriterar att den radikulära pulpan kan färdigbilda rötterna.

Huruvida denna behandling är tillräcklig som permanent behandling, eller om man ska utföra pulpektomi när rötterna är färdigbildade, är idag oklart enligt litteraturen.
Nya översiktsstudier baserade på observationsundersökningar antyder att pulpotomi inte är lika beroende av om rötterna är färdigbildade eller ej som exempelvis direkt pulpaöverkappning. Samtidigt framgår det att misslyckandefrekvensen (efter flera års observation) är högre för direkt pulpaöverkappning än för pulpotomi.
Om ovanstående betyder att pulpotomi är på väg att bli en permanent vital pulpaterapi är för tidigt att uttala sig om eftersom det inte finns långa kliniska randomiserade studier till grund.

Det finns stor optimism i litteraturen gällande mer biologiskt baserade terapiformer där regeneration av pulpavävnad är ett mål. Det betonar emellertid behovet av kliniska studier av högre kvalitet, när dessa kommande tekniker ska utvärderas.

Metodiskt utförs pulpotomi på unga permanenta tänder enligt samma riktningslinjer som för de primära tänderna.

Det finns också ett stort fokus på användningen av kalciumsilikatbaserade cement (MTA, BioDentine och EndoSequence), men återigen måste det noteras att studier som jämfört dessa cement med tidigare förseglningsmaterial är mycket få, och det är därför svårt att säga om de innebär några biologiska fördelar i kliniken.
 

Akutbehandling som led i smärtlindring
 

Innan introduktionen av modern endodontisk teknologi, såsom flexibla nickel-titaninstrument, kunde man i allmän praxis uppleva att pulpotomi var det primära behandlingsvalet i situationer med besvärlig kanalmorfologi. Denna indikation kan idag anses vara inaktuell. Pulpotomi betraktas således inte som definitiv behandling på tänder med fullt utvecklade rötter, om pulpektomi är indicerat. Detta på grund av pulpotomins dåliga prognos.

Vital pulpa
Pulpotomi har använts genom decennier som akut behandling för vitala tänder. Motiveringen är att det kan löna sig att använda ett så enkelt ingrepp som möjligt som samtidig kan medföra en smärtlindrande effekt. Ofta är akuta behandlingar associerade med tidsbrist eftersom patienten kommer just akut, då man sällan har tillräckligt med tid för att utföra en fullständig rotbehandling.

Nekrotisk pulpa
Pulpotomi har också visat sig ha effekt vid en symtomgivande nekrotisk, infekterad rotkanal. Det avgörande här är att man informerar om (som vid all annan symtomatisk behandling), att det krävs ytterligare behandling, och att man bör boka in den definitiva behandlingsåtgärden inom några dagar.
Ingreppet vid nekrotisk pulpa utförs liknande en vanlig pulpotomi; dock används inget pulpacement.
Kaviteten sköljs med natriumhypoklorit och det läggs en provisorisk fyllning (t ex IRM eller ZOE) med en tjocklek på minst 5 mm.
 


Materialens betydelse
 

Mycket tyder på att det är ingreppet i sig, och inte typen av material man använder, som medför smärtlindringen, även om studierna som ligger till grund för detta antagande är små.
Trots att det på kort sikt kan observeras identiska smärtlindringseffekter mellan användning av olika medikament, kan det i en större studie kanske ses en skillnad.
Mot bakgrund av existerande kunskap har det varit naturligt att välja det enklaste ingreppet.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:133