Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Parodontit, kronisk

Uppdaterad: 2014-02-13
Docent/Övertandläkare Henrik Jansson, Avdelningen för Parodontologi/Odontologiska Institutionen i Jönköping

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Kronisk parodontit är vanligt förekommande både i Sverige och globalt. Prevalensen av grav kronisk parodontit (fästeförlust 1/3 av rotlängden) är ca 10 % i Sverige, medan upp till 80 % av en vuxen befolkning har tecken på någon form av kronisk parodontit.
 

Orsaker
 

Orsaken till parodontit är mikroorganismer i den orala biofilmen som ansamlas på tandytorna och orsakar gingivit (tandköttsinflammation).
När biofilmen etableras och kvarstår kommer gingiviten att övergå i parodontit (tandlossningssjukdom) hos en viss del av befolkningen, vilket innebär en nedbrytning av parodontiet (tandens upphängningsapparat med bindvävsfibrer – rothinnan – och käkben).

Personer med parodontit har oftast ingen känd medicinsk eller allmänt hälsotillstånd som kan bistå i utvecklingen av den parodontala sjukdomen.
 

Fördjupad läsning: Parodontit, systemsjukdomar


SYMTOM
 

I de flesta fallen är sjukdomsutvecklingen vid kronisk parodontit långsam och ger sällan några uttalade besvär i det initiala skedet.
Men när den kroniska inflammationen bryter ned den parodontala vävnaden, och fästeförlusten blir omfattande, kan patienten i många fall uppleva symtom:
 

  • Ökad tandmobilitet
  • Diastema (ökat mellanrum mellan tänderna -framförallt i överkäksfronten ses detta genom att man får en tandbåge som är solfjäderformad)
  • Tänderna upplevs som längre, då tandköttet dragit sig tillbaka


KLINISKA FYND
 

  • Fästeförlust (med ökat fickdjup PPD, Probing Pocket Depth)
  • Blödning vid sondering (BoP)
  • Ökad mobilitet
  • Diastema
  • Gingivala retraktioner


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Lokal kronisk parodontit

  • Vertikal rotfraktur
  • Endo-parodontalt problem

Generell kronisk parodontit

  • Gingivit
  • Nekrotiserande parodontit


UTREDNING
 

  • Anamnesupptagning
  • Klinisk undersökning
    -Fickdjupsmätning (PPD)
    -Registrering av inflammation (BoP, Blödning vid sondering)
    -Registrering av supragingivalt plack (PI, Plackindex)
    -Mobilitet
    -Furkationsinvolveringar
    -Gingivala retraktioner

  • Röntgenundersökning avseende den marginala bennivån


BEHANDLING
 

Kausalbehandling
 

  • Konventionell icke-kirurgisk behandling (depuration)
  • Informera patienten och motivera denne till att ändra sitt beteende avseende munhygienrutiner
  • Om patienten är rökare bör även detta uppmärksammas och hjälp till att sluta röka bör diskuteras

Kirurgi
 

För att förbättra åtkomligheten och få direkt insyn kan man överväga kirurgisk behandling av parodontit.
Detta uppnås genom att mjukvävnaden fälls åt sidan (lambåkirurgi) så att man kan få direkt insyn på rotytorna och det alveolära benet.

Parodontal regeneration

I vissa tillfällen är det möjligt att återskapa förlorad parodontal vävnad, så kallad parodontal regeneration.
I samband med lambåkirurgi går det att använda två principiellt olika tekniker för regeneration, EMD (emaljmatrixprotein) och GTR (Guided Tissue Regeneration).

Vid terapisvikt, om konventionell behandling utförts adekvat och patientkooperationen bedöms som adekvat, kan man överväga konsultation av allmänläkare avseende obehandlad allmänsjukdom, t ex diabetes.

 

UPPFÖLJNING
 

Efter all parodontal behandling är det av yttersta vikt att munhygienen kan bibehållas på en adekvat nivå.
Det är brukligt att efter 3 månader kontrollera behandlingsresultatet, genom att registrera huruvida inflammationsgraden och ficksonderingsdjupet har reducerats.

Vid kirurgisk behandling avlägsnas suturerna efter 1-2 veckor postoperativt, då en adekvat sårstabilitet har erhållits.

Även om det vetenskapliga underlaget för parodontal stödbehandling är otillräckligt visar den kliniska erfarenheten att utebliven stödbehandling efter parodontal behandling ökar risken för recidiv.
Det vanligaste är att stödbehandling sker var 3:e till var 6:e månad.

 

Referenser
 

Hugoson A, Sjodin B, Norderyd O. Trends over 30 years, 1973-2003, in the prevalence and severity of periodontal disease. J Clin Periodontol 2008 May;35(5):405-414.

Lindhe J. Clinical periodontology and implant dentistry. 2009:2 vol.; 1392.

Klinge B, Gustafsson A, Parodontit : en introduktion. 4, uppl ed. Stockholm: Gothia; 2011.

Statens beredning för medicinsk utvärdering. Kronisk parodontit. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering SBU; 2004.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:25