Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Fluorlackning vid förhöjd risk för rotkaries

Uppdaterad: 2017-09-18
Docent Ulla Moberg Sköld, Avd för Cariologi/Institution för Odontologi, Sahlgrenska Akademi, Göteborg

Granskad av: Professor  Peter  Lingström, Institution för Odontologi/Sahlgrenska Akademin /Göteborgs universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Karies är den vanligaste orsaken till tandförlust, vilket för den drabbade inte bara leder till försämrad funktion utan även till sänkt självkänsla och lägre social status.

Fluorprevention är den insats som kariesforskare över hela världen anser vara den främsta orsaken till den förbättrade tandhälsan bland barn och ungdomar under senaste 40 åren och då fram för allt regelbunden användning av fluortandkräm.

Tandvårdsriktlinjer enligt Socialstyrelsen
 

Orsaker
 

Orsaksfaktorerna för rotkaries är desamma som för kronkaries.
Försvarsfaktorerna saliv och fluor bör väga tyngre än angreppsfaktorerna kost och syrabildande mikroorganismer för att förhindra uppkomst av rotkaries.

Den förbättrade tandhälsan har medfört att äldre idag har betydligt fler egna tänder än tidigare. Med stigande ålder blottläggs rotytor, som i sig är mindre kariesresistenta än emaljytor, och rotkaries blir därmed ett ökat problem hos äldre.

 


UTREDNING
 

Om det vid anamnesupptagning framkommer att patient med blottlagda rotytor har en förhöjd risk för rotkaries, bör insatser som förhindrar sjukdom snabbt sättas in.
Denna förhöjda risk kan föreligga av medicinska, odontologiska eller sociala skäl.

En kariesriskbedömning ska därför göras individuellt på samtliga patienter.
 

Riskytor:
 

  • En nyligen blottlagd rotyta är mer sårbar än en emaljyta som stått länge i munnen och fått fluorinlagring under lång tid.
  • Stora approximalrum samlar mycket plack och en skrovlig rotyta är mer plackretinerande.
  • Rotcement och rotdentin har lägre mineralinnehåll och mindre hydroxylapatitkristaller än emaljytan och är därför mer känsliga för syraangrepp. Det räcker med en sänkning av pH-värde till 6,2 för att rotytan ska lösas upp.


Riskfaktorer om patienten samtidigt har blottlagda rotytor:
 

  • avsaknad av saliv efter strålning mot huvud-halsregionen
  • muntorrhet p g a medicinering/sjukdom/stigande ålder
  • tidigare rotkaries
  • många fyllningar och kronskarvar, kronkaries och sekundärkaries
  • otillfredsställande egenvård avseende munhygien och fluor
  • kolhydratrik kost
  • högt antal syrabildande bakterier, speciellt lactobaciller och mutansstreptococker
  • tobaksbruk
  • sköra äldre som förlorat kontakten med tandvården


Cariogram, ett datoriserat riskbedömningsprogram, är ett hjälpmedel för att förutsäga kommande kariesutveckling och kan användas. Det är samtidigt ett pedagogiskt verktyg i patientkommunikationen.

Vetenskapliga studier har visat att bland parodontitbehandlade vuxna var förekomst av rotkaries och plack på rotytorna de faktorer som mest predisponerade för ny rotkaries.


 

BEHANDLING
 

Grundprincipen är att all karies ska behandlas. Det bör dock i första hand ske med riskbedömning, tidig diagnostik och remineralisering så långt det är möjligt och använda fyllningsterapi först när dessa åtgärder inte räcker.


Preventiv behandling:
 

  • Noggrann munhygien
  • Optimalt utnyttjande av 1 450 eller 5 000 ppm fluortandkräm
  • Restriktion i socker- och kolhydratkonsumtion
  • Professionellt utförd fluorlackning på tandklinik minst 2 gånger per år med 6 månaders intervall eller oftare utifrån individuellt behov. Detta är av yttersta vikt när egenvården inte fungerar.


Professionell fluorlackning
 

För att få en god effekt, är det av största vikt att de blottlagda rotytorna är ordentligt rena innan fluorlackning, varför professionell tandrengöring kan behövas.
Flossing av approximalytorna är särskilt viktig då lacket inte ska läggas i tjockt approximalt plack.
 

  1. Professionell tandrengöring med gummikopp och milt polermedel, alternativt att patienten själv borstar tänderna. Det sistnämnda ger tillfälle att läsa av patientens förmåga att borsta rent.

  2. Torrläggning med bomullsrullar och luftblästring.

  3. Applicering av lacket med spruta eller pensel i ett tunt lager på följande ställen:
    - från buccal- och lingualsidorna i approximalrummen just under kontaktpunkten
    - vid fyllningsskarvar
    - cervikalt runt tanden

    Lacket sitter kvar längre om det läggs i tunna lager på aktuella ytor.
    0,3 - 0,5 ml lack räcker till hela bettet.

  4. Inga förhållningsregler för mat och dryck den dagen, men för att maximera effekten av fluorlacket bör tandborstning och approximal rengöring undvikas samma dag för att lacket ska få chans att avge fluor under så lång tid som möjligt.

  5. Fluorlackningen upprepas om 6 månader eller utifrån individuellt behov oftare.


Fluorets verkningsmekanismer:
 

  • Förhindrar upplösning (demineralisering) av tandens hårdvävnad
  • Påskyndar läkning (remineralisering) av tandytan
  • Reducerar syreproducerande bakteriers metaboliska aktivitet

För att dessa effekter ska uppnås, bör fluoridjoner finnas närvarande i vätskefasen mellan tand och plack under så stor del av dygnet som möjligt.

Fluorlack med hög fluorkoncentration och lång kontakttid mellan lack och tand bidrar till bildning av kalciumfluorid på ytan. Detta verkar som en pH-reglerande fluorreservoar som frigörs vid syraattacker.
Fria fluoridjoner kan då vid sjunkande pH direkt påverka kariesprocessens demineralisering och remineralisering och bakteriernas syraproduktion.
Dessa effekter gäller även för rotdentin och rotcement.
 


Vanligaste fluorlackerna på svenska marknaden:
 

  • Duraphat (Colgate-Palmolive). 5% NaF(= 2,26% F= 22 600 ppm F). Ljusgult i färgen och blir vitaktigt i kontakt med tandytan. Innehåller schellack och kolofonium. Beakta överkänslighet mot kolofonium.

  • Fluor Protector (Ivoclar Vivadent) 0,9%silanfluorid (= 0,1% F =1000 ppm F). Färglöst och innehåller etylacetat.

  • Bifluorid 12 (Voco). 6%NaF och 6% CaF2(= 5,6% F = 56 000 ppm F). Genomskinligt och flyktigt och innehåller etylacetat.


Nyare fluorlacker:
 

  • Fluor Protector S (Ivoclar Vivadent) innehåller 0,77 % (7 700 ppm) fluor. Genomskinligt och innehåller etanol och vatten som lösningsmedel.

  • Profluorid (Voco) innehåller 2,26 % (22 600 ppm) fluor. Genomskinligt och innehåller kolofonium. Beakta överkänslighet mot kolofonium.

  • Bifluorid 10 (Voco)innehåller 5%NaF (2,26% F = 22 600 ppm F) och 5% CaF2.Genomskinligt och flyktigt och innehåller etylacetat.
  • Clinpro White varnish (3M ESPE) innehåller 2,26 % (22 600 ppm) fluor. Innehåller kolofonium och etanol. Beakta överkänslighet mot kolofonium.



Vetenskapliga studier
 

  • De flesta fluorlackningsstudier är gjorda i det unga permanenta bettet på kronkaries varför expertgruppen för Nationella Riktlinjer har extrapolerat dessa resultat till att gälla även för den vuxna befolkningen vid förhöjd risk för rotkaries.

  • Expertgruppen bedömer att de studier som granskats ger en indikation att fluorlackning minst 2 gånger per år har preventiv effekt på rotkaries.

  • Kritiska granskningar av fluorlackningsstudier i unga permanenta bettet gjorda fram till år 2008 visar en kariesreduktion på 30 - 57 % vid fluorlackning 2 gånger per år med 6 månaders intervall jämfört med ingen lackning alls.

  • En australiensisk studie visade att Duraphat fluorlack var tredje månad under en 3-årsperiod gav en klar tilläggseffekt till enbart munhygieninstruktion för att förhindra rotkaries bland äldre institutionsbundna.

  • Duraphat är det fluorlack som är mest dokumenterat i vetenskapliga studier med god effekt följt av Fluor Protector.

  • En metaanalys utifrån 20 studier om fluorens kariesförebyggande effekt på vuxna visade att fluortillförsel i någon form förhindrade uppkomst av kron- och rotkaries.


Negativa effekter
 

Vetenskapliga studier och praxis har visat att fluorlackning är en säker behandlingsform och inga akuta toxiska reaktioner har rapporterats. Detta beror på att
 

  • plasmanivåer av fluor långt under toxisk nivå uppmättes efter fluorlackning på barn.

  • fluor i lack absorberas långsammare än fluor från tabletter och tandkräm, vilket troligtvis beror på lackets låga vattenlöslighet.

  • stor del av fluoren i lacket absorberas inte i passage genom kroppen utan utsöndras via avföringen.

  • mycket små mängder av lack används.


SE ÄVEN
 

Fluorlackning vid initial rotkaries med risk för progression

Faktablad om fluorlackning vid förhöjd risk för kronkaries

Faktablad om fluorlackning vid initial kronkaries med risk för progression

Faktablad om fluortandkräm vid risk för karies



REFERENSER
 

Almquist H. Studies on root hard-tissue demineralization and remineralization measured by 125 absorption (thesis). Stockholm: KarolinskaInstitutet, 1993.

Bratthall D, Hänsel-Petersson G, Sundberg H. Reasons for the caries decline: what do the experts believe? Eur J Oral Sci 1996;104:416-422.

Burt BA, Pai S. Sugar consumtion and caries risk: A systematic review. J Dent Educ 2001;65:1017-1023.

Ekstrand J, Koch G, Petersson LG. Plasma fluoride concentration and urinary fluoride excretion in children following application of the fluoride-containing varnish Duraphat®. Caries Res 1980;14:185-189.

Ekstrand KR, Poulsen JE, Hede B, Twetman S, Qvist V, Ellwood RP. A randomized clinical trial of the anti-caries efficacy of 5,000 compared to 1,450 ppm fluoridated toothpaste on root caries lesions in elderly disabled nursing home residents. Caries Res 2013;47(5):391-398. doi: 10.1159/000348581. Epub 2013 Apr 9.

Featherstone JDB, Glena R, Shariati M, Shields CP. Dependence of in vitro demineralization of apatite and remineralization of dental enamel on fluoride concentration. J Dent Res 1990;69:620-625.

Fure S. Karies hos äldre. Tandläkartidningen 2001;93:1-9.

Fure S. Ten-year incidence of tooth loss and dental caries in elderly Swedish individuals. Caries Res 2003;37:462-469.

Griffin SO, Regnier E, Griffin PM, Huntley V. Effectiveness of fluoride in preventing caries in adults. J Dent Res 2007;86:410-415.

Helfenstein U, Steiner M. Fluoride varnishes (Duraphat): A meta-analyses. Community Dent Oral Epidemiol 1994;22:1-5.

Hugoson A, Koch G. Thirty year trend in the prevalence and distribution of dental caries in Swedish adults (1973-2003). Swed Dent J 2008;32:57-67.

HänselPetersson G, Fure S, Bratthall D. Evaluation of a computer-based caries risk assessment program in an elderly group of individuals. ActaOdontolScand 2003 Jun;61:164-171.

Marinho VCC, Higgins JPT, Logan S, Sheiham A. Fluoride varnishes for preventing dental caries in children and adolescents. Cochrane Database Syst Rev 2002;3:CD002279.

Marinho VCC, Worthington HV, Walsh T, Clarkson JE. Fluoride varnishes for preventing dental caries in children and adolescents. Cochrane Database of Systematic Reviews 2013, Issue 7. Art.No.: CD002279. DOI: 10.1002/14651858. CD002279.pub2.

Petersson LG, Twetman S, Dahlgren H, Norlund A, Holm AK, Nordenram G, Lagerlöf F, Söder B, Källestål C, Mejàre I, Axelsson S, Lingström P. Professional fluoride varnish treatment for caries control: a systematic review of clinical trials. ActaOdontolScand 2004;62:170-176.

Poulsen S. Fluoride-containing gels, mouth rinses and varnishes: An update of evidence of efficacy. EurArchsPaediatric Dent 2009;10:157-161.

Rölla G. On the role of calcium fluoride in the cariostatic mechanism of fluoride.ActaOdontolScand 1988;46:341-345.

Ravald N, Birkhed D. Prediction of root caries in periodontally treated patients maintained with different fluoride programmes. Caries Res 1992;26:450-458.

Seppä L. Efficacy and safety of fluoride varnishes.CompendContinEduc Dent 1999;20:18-26.

SBU.Tandförluster.En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU-rapport nr 204. ISBN 978-9185413-40-9.

Tan HP, Lo EC, Dyson JE, Luo Y, Corbet EF. A randomized trial on root caries prevention in elders. J Dent Res 2010 Oct;89:1086-1090.

ten Cate JM. Current concepts on the theories of the mechanism of action of fluoride.ActaOdontolScand 1999;57:325-329.

Ögaard B. CaF2 formation: cariostatic properties and factors of enhancing the effect. Caries Res 2001;35(suppl 1):40-44.


 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:27