Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Duplikatprotes

Uppdaterad: 2017-01-25
Övertandläkare, specialist i oral protetik Jan Ekenbäck, Institutet för Odontologi/Karolinska Institutet

Granskad av: Docent, universitetslektor Victoria Franke Stenport, Avd för protetik/Göteborg

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






BAKGRUND
 

Med en duplikatprotes kan man kopiera det som är bra på den gamla protesen och förbättra det som är dåligt. Dessutom är det psykologiskt bra för patienten och mycket tidsbesparande.
Duplikat är det ultimata sättet att göra en ny protes. Många gånger är patienten nöjd med sin gamla protes utseende och funktion, men den kan ha gått sönder, eller har tänderna slitits eller missfärgats, vilket gör att patienten vill ha en ny.

En optimalt gjord ny protes, som inte är duplikat, innebär förändringar som patienten kan ha svårt att adaptera till, både vad gäller tuggning och tal. En duplikatprotes går fortare (färre patientbesök) att framställa både för tandläkaren och teknikern. Patientadaptationen går också lättare med duplikat, vilket innebär färre efterkontroller och en nöjdare patient.

Om det bara handlar om att protesens passform är dålig, kan detta åtgärdas med en basning (rebasering), men patienten vill kanske ändå ha en ny protes. Det kan vara tryggt att ha en reservprotes. Med duplikatframställning behöver patienten inte heller gå utan tänder den tid som protesen är hos tandteknikern.

Till patientens alla skäl att vilja ha ny(a) protes(er) kommer dessutom de strikt odontologiska skälen. Det kan handla om betthöjning eller att behandling ska göras i motstående käke och ocklusionsplanet behöver ändras radikalt.
Före duplikatframställningen ska förstås slemhinnorna vara friska. Behandlingsalternativ för protesstomatit beskrivs i faktabladen Rebasering av helprotes och Orala svampinfektioner.

Oftast handlar det om att duplicera en hel överkäksprotes (Hök) för att behålla utseendet i stort. Därför är det Hök som beskrivs nedan, men metoden är lika användbar på en underkäkesprotes.


För andra faktablad om helproteser, läs:
 

Myodynamisk hel underkäksprotes

Rebasering av helprotes

Total plattprotes

Käkregistrering för proteser

Protes- och munhygien

Orala svampinfektioner



FRAMSTÄLLNING

Läs igenom båda alternativen, för många av åtgärderna är gemensamma.

 

ALTERNATIV A -när patienten kan gå till tandteknikern (lättast)
 

  • 1. Kontroll av inslipning

    Justera vid behov. Ta index, motbitning och färg. Ge anvisningar till teknikern om tanduppsättningens estetik (färg, form, tandställningar), eventuell betthöjning m m. Det går att förändra en hel del till det bättre. Betthöjning görs vanligen med underkäksprotesen. Höjning med Hök påverkar utseendet. Stor betthöjning (>3 mm) försvårar adaptationen.

    Patienten åker till tandteknikern som gör duplikatavtryck under tiden som patienten väntar. Om patienten kan tänka sig att gå till teknikern utan tänderna i munnen (patienten kan ju också ha en gammal reservprotes), höjer det standarden på det färdiga arbetet om ett basningsavtryck tas redan vid detta besök. Teknikern kan då göra en definitiv gipsmodell direkt och fortsättningsvis arbeta vidare på den. Men det förutsätter att det inte finns så stora underskär i protesen, att de måste slipas undan. Vid osäkerhet kan man ta ett provavtryck. Ibland är det inte helt lätt att ta basningsavtryck i en tanduppsättning i vax, då det kan vara ounderstött vax i omslagsvecken, därför denna passus om gipsmodell ovan.

287_qwqwqwqw.jpg

Bild 1. Tandteknikern har fyllt duplikatformen med vax, som monteras in i artikulator. Därefter tar teknikern bort vaxtand för vaxtand och ersätter med protestand i vald färg och form (foto: Ulrica Gidlund).

 

  • 2. Provning av tanduppsättning i vax

    Om något inte stämmer eller patienten vill ha det annorlunda, får man ändra och eventuellt prova tanduppsättning på nytt. Se bland annat till att det finns horisontell överbitning på minst 1 mm (glidfrihet måste finnas mellan RP och IP, "freedom in centric").
    När man är nöjd, tar man ett basningsavtryck i tanduppsättningen (om det inte redan gjorts vid 1:a besöket enligt ovan, så tanduppsättningen sitter på en definitivmodell).
    Kontrollera att A-linjen ligger rätt.
    Ge anvisningar till tandteknikern som vanligt om radering vid A-linjen, avlastning hårda gommen mm. Se vidare nedan på text och bild.
  • 3. Utlämning

    Innan utlämnande bör protesen ligga 24 timmar i vatten för att urlaka restmonomeren.
    Slipa in RP-IP. Var också noga med laterotrusionsrörelserna som bland annat kan orsaka lossnande vid tuggning. Slipa in efter principen BULL (buckal upper and lingual lower). Sträva efter minimal kusplutning vid inslipningen.
    Ge hygien- och skötselråd till patienten. (Se vidare faktabladet Protes- och munhygien).
  • 4. Efterkontroller

    Oftast behövs bara en.



ALTERNATIV B -duplikatavtryck hos tandläkaren
 

  • 1. Kontroll av inslipningen

    Justera vid behov. Ta index, motbitning och färg. Ta ett putty-avtryck på protesens slemhinnesida i en engångssked (andra avtrycksmaterial kan också fungera bra, rådgör med teknikern).
    Låt protesen sitta kvar och skär efter stelning till ytorna och gör två små skåror för säker återplacering av ”motbitningen” och vasilinisera.
    Ta därefter ett putty-avtryck på tandsidan mot det första avtrycket (se Bild 2).
    Sära på avtrycken och lämna tillbaka protesen till patienten.
    Skicka arbetet med anvisningar till teknikern om tanduppsättningens estetik (färg, form och tandställning) och eventuell betthöjning m m.

287_lkjhgfd.jpg

Bild 2. Bilden visar det isärtagna dublikatavtrycket. Först har avtrycksmaterial tryckts ner på protesens slemhinnesida (till höger i bild). Efter stelning och lite renskärning (protesen får sitta kvar), inklusive två orienteringsmärken, har puttymaterial lagts på från protesens tandsida. (Foto Jan Ekenbäck)

 

  • 2. Provning tanduppsättning

    Kontrollera att tanduppsättningen har minst 1 mm överbitning (glidfrihet mellan RP och IP).
    När patient och tandläkare är nöjda med tanduppsättning måste i dessa fall i alla lägen ett basningsavtryck tas i tanduppsättningen.
    Pensla adhesiv och ta ett light (överkäken) eller medium (underkäken) avtrycksmaterial.
    Om det visar sig att den gamla överkäksprotesen är mycket underextenderad, behövs det styvare medium avtrycksmaterialet. En överextension kan tas bort på tanduppsättningens periferi.
    Kontrollera också att protesen går fram till A-linjen, inte över A-linjen. Överextention ger en sämre sittande protes och skavsår.
    Ge som vanligt anvisningar till tandteknikern om avlastning hårda gommen och radering vid A-linjen. Se också faktabladet Rebasering av helprotes.

    Raderingen vid A-linjen görs av tandteknikern oftast utan att man behöver beställa. Tandläkaren kan också radera själv!
    Raderingen är bland annat till för att kompensera för akrylatets krympning vid polymeriseringen.
    Utan radering kommer inte en Hök att sluta till (täta) vid A-linjen. Således ska man alltid se till att det blir raderat vid A-linjen. Det syns i en färdig protes om det är utfört eller inte.

    Avlastningen görs för att kompensera för skillnaderna i resiliens mellan hårda gommen (suturen och däromkring) och kristorna. Utsträckningen på avlastningen palperas fram. Slemhinnan är tunn mitt i gommen och vanligen tjockare på kristorna. Vid tuggtryck på protesen kan därför slemhinnorna komprimeras olika mycket och det mesta av belastningstrycket hamnar därför på hårda gommen. När dessutom kristorna resorberas, vilket hårda gommen inte gör, blir trycket på gommen än större. Resultatet blir att Hök gungar på hårda gommen och utsätts för brytkrafter. Patienten upplever att protesen sitter sämre och det är inte helt ovanligt att en gammal icke passande protes spricker i mittlinjen

287_asdfghjkloiuyt.jpg

Bild 3. Skiss till tandteknikern på avlastningen på hårda gommen (utsträckningen palperas fram) och raderingen vid A-linjen. Raderingen (rödmarkerad) är bl a till för att kompensera för akrylens krympning vid polymeriseringen. ( bild Jan Ekenbäck)


 

  • 3. Utlämning

    Innan utlämnande bör protesen ligga 24 timmar i vatten för att urlaka restmonomeren.
    Slipa in RP-IP. Var också noga med laterotrusionsrörelserna som bland annat kan orsaka lossnande vid tuggning. Sträva efter minimal kusplutning vid inslipningen.
    Ge hygien- och skötselråd till patienten.
  • 4. Efterkontroller

    Tills patienten är symtomfri, oftast behövs bara en kontroll.



Referenser

Kunskapscenter för dentala material Socialstyrelsen (KDM). Material till helproteser. Artikelnr 2005-123-24

Textbook of Removable Prosthodontics – The Scandinavian Approach. Eds Molin Thorén M, Gunne J. Munksgaard Denmark 2012.
 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:287