Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Muntorrhet

Uppdaterad: 2016-09-20
Övertandläkare, docent, universitetslektor Inger Wårdh, Instit för odontologi/Karolinska institutet, Föreståndare Akademiskt centrum för äldretandvård, ACT

Granskad av: Övertandläkare Kerstin Bäckman, Specialkliniken för sjukhustandvård/Oral medicin/Odontologen, Folktandvården Västra Götaland

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND
 

Saliv produceras från olika spottkörtlar; tre stora pariga körtlar där öronspottkörteln (parotis) producerar serös saliv, tungspottkörteln (sublingualis) mukös saliv och underkäksspottkörteln (submandibularis) en blandad typ av saliv.
Utöver dessa finns också många små accessoriska spottkörtlar som producerar mukös saliv. All denna saliv blandas i munhålan till så kallad helsaliv.

 

289_Namnlös.jpg

Salivkörtlar, anatomi
 


Saliven har många viktiga funktioner. Den smörjer, skyddar, försvarar, spolar rent, underlättar matsmältningen, bidrar till smakupplevelsen, buffrar och lagrar mineral. Därför påverkar muntorrhet mer än livskvaliteten; det har en direkt inverkan på både den allmänna och orala hälsan.

Normalt ska salivsekretionen vid vila ligga på 0,25 - 0,35 ml/min och vid tuggning på 1-3 ml/min.
I nedanstående tabell anges gränsvärden för låg salivsekretion för både barn och vuxna. Låg uppmätt salivsekretion benämns hyposalivation medan låg upplevd salivsekretion brukar kallas xerostomi.

 

289_balrog.JPG

Gränsvärden för hyposalivation
 



Orsaker
 

Orsaken till muntorrhet kan variera, vilket illustreras av nedanstående figur modifierad från Bergdahl & Bergdahl.

 

Namnlös.jpg

Illustration över orsaker till muntorrhet



Både låg uppmätt salivsekretion och subjektiv upplevelse av denna är starkt relaterat till den allmänna hälsan och behandlingar vid olika sjukdomstillstånd, inte minst medicinering.
Den första stora epidemiologiska studien av muntorrhet gjordes av ett svenskt team, Österberg et al, som 1984 undersökte 1148 70-åriga män och kvinnor i Göteborg. De rapporterade att 16 % av männen och 25 % av kvinnorna led av muntorrhet. Hos båda könen fanns ett starkt samband till antalet konsumerade läkemedel.

Strålning mot huvud- och halsområdet ger ofta svår muntorrhet, likaså vissa systemiska tillstånd såsom autoimmuna sjukdomar (t ex Sjögrens syndrom) och endokrina sjukdomar (t ex diabetes).
Man kan emellertid bli muntorr även av feber, uttorkning och inte minst munandning – speciellt nattetid.
Tillfällig muntorrhet har många upplevt i samband med stress och nervositet t ex inför ett framträdande.
Eftersom muntorrhet är mindre förekommande hos barn och ungdomar är det lätt att förbise, men låg salivsekretion förekommer ibland t ex vid ätstörningar.
Barn som genomgår behandling för cancer drabbas av reducerad salivsekretion, som kan kvarstå flera år efter avslutad behandling.

Generellt sett avtar salivsekretionen med stigande ålder och kvinnor producerar mindre saliv än män. Detta kan delvis orsakas av ökande medicinering med stigande ålder och även att kvinnor ofta intar mer mediciner än män.
En svensk studie som genomförts på medelålders individer i Örebro län visar på samma tendenser när det gäller den upplevda muntorrheten, xerostomi. Där påpekas att problematiken redan börjar märkas innan 65 års ålder och är kopplad till medicinering.


 

SYMTOM
 

Även om individen har låg salivsekretion, upplevs detta som muntorrhet först när salivsekretionen minskats till ca 50 %. Orsaken är troligen att så länge den mukösa sekretionen fungerar någorlunda tillfredsställande, upprätthålls salivens smörjande egenskap utan att individen producerar några större volymer saliv.


Många studier pekar på samband mellan xerostomi och livskvalitet. Det är inte så konstigt, då avsaknad av tillräcklig mängd saliv av rätt konsistens kan ge t ex:
 

  • Svårigheter att tala
  • Svårigheter att tugga
  • Svårigheter att svälja
  • Svårt att sova då muntorrheten är speciellt uttalad på natten
  • Smakstörningar
  • Känsla av att ha dålig andedräkt

Allt detta är sådant som påverkar vårt dagliga liv och vår möjlighet att fungera väl i vardagen tillsammans med andra människor samt att njuta av måltiderna. I takt med att muntorrheten ökar, förvärras symtomen, och inte sällan ändrar individen mer eller mindre omedvetet sina matvanor till att småäta och inta mat och dryck även på natten. Så småningom uppkommer ofta också sveda i munnen och känslighet för starka smaker. Livskvaliteten sänks.

Tandläkaren och tandhygienisten noterar också ofta en förändrad och mer skummig salivkonsistens. Under tiden som symtom uppträder, sker också en annan process i munhålan som beskrivs nedan.


 

KLINISKA FYND
 

Låg salivsekretion ökar den orala plackbelastningen och förlänger tiden för oral clearance.


Det är ofta en utlösande faktor för:
 

  • Ökad kariesaktivitet, speciellt buckalt och lingualt
  • Atypisk karies hos barn och ungdomar i underkäksfronten
  • Atypisk karies hos äldre på blottade rotytor och incisalskär


För den äldre individen som haft ett ganska kariesfritt liv, kan en överraskande kariesutveckling bli särskilt svår att hantera. Den innebär ett helt nytt scenario för både patient och behandlare i en period av livet, då många andra hälsoproblem gör sig påminda.

Risken för erosionsskador i tandemaljen ökar vid muntorrhet eftersom salivmängd och buffring har stor betydelse för att bromsa eller hindra tanderosion. Detta är speciellt bekymmersamt hos barn och ungdomar.


När det gäller de orala mjukvävnaderna, ger en ökad plackbelastning och förlorat salivskydd ofta upphov till:
 

  • Gingivit
  • Oral candidos
  • Skavsår under proteser

Ett tidigare oproblematiskt protesbärande kan plötsligt bli mycket besvärligt vid påkommen muntorrhet.

 

Allmänna aspekter
 

Muntorrhet är starkt kopplat till det allmänna hälsotillståndet och är både speciellt uttalat och besvärligt hos sjuka, funktionshindrade och äldre.
Svårigheter att upprätthålla en acceptabel munhygien ökar och muntorrhet kan leda till undernäring då födointaget försvåras.
Vid muntorrhet och dysfagi ökar risken för aspirationspneumoni som är ett allvarligt tillstånd hos en skör individ.
Man får inte heller glömma att i en redan begränsad livssituation har själva måltidssituationen en ökad betydelse som är viktig att beakta.


 

UTREDNING
 

Man kan inte helt lita till patientens rapportering för att avgöra om salivsekretionen är låg. Det kan också vara svårt att uppskatta salivmängden då den varierar över dygnet – som lägst är den under natten. Bristande kooperation p g a ålder, kognitiva brister eller motoriska svårigheter kan också medföra svårigheter och ge missvisande resultat.
Det mest vedertagna sättet är dock att efter 15 min vila låta personen svälja den saliv som finns i munnen och lätt framåtböjd under 15 min spontant låta saliven rinna ner i ett mätglas eller en kopp.
När vilosaliven är uppmätt får personen tugga på en paraffinbit under en minut, svälja och därefter under 5 min göra en ny salivuppsamling för mätning av den stimulerade saliven. Saliven mäts eller vägs, då skumbildning kan försvåra mätningen.


 

BEHANDLING
 

289_Skärmavbild_2014-09-18_kl._22.02.44.JPG


För att se ovanstående uppställning, ladda ned:

Råd från Mun-h-center (pdf)

En muntorr patient är en riskpatient för oral ohälsa. Revisionsintervallen måste anpassas, och insatta åtgärder utvärderas och fortlöpande justeras. Det finns dock några generella råd som både syftar till att skydda den orala slemhinnan och tänderna.
 



Kost

Vid muntorrhet ökar risken för småätande, intag av söta eller sura drycker och val av mer kolhydratrik och lättuggad kost som är mer kariogen och plackansamlande. Patienten måste få en anpassad kostrådgivning, kanske med hjälp av dietist, speciellt om muntorrheten är kopplad till ett allvarligt sjukdomstillstånd.


Munhygien

Patienten måste också här få hjälp att optimera sin munhygien genom val av rätt metoder och produkter. I denna rådgivning ligger också att hitta rätt produkter för att lindra muntorrheten. Det bästa är att stimulera befintlig saliv men ofta krävs en saliversättande produkt.
Geler är lätta att använda och passar speciellt bra som slemhinneskydd under natten och för den som bär avtagbar protes. Ofta får man kombinera både en stimulerande och ersättande produkt. Nya produkter utvecklas och exponeras på marknaden, så det är viktigt att hålla sig uppdaterad.


Fluor

Fluortillskott, förutom tandborstning två gånger per dag med fluortandkräm, krävs vid förekomst av egna tänder, i första hand sköljning med 0,2 %-ig NaF-lösning.
En del patienter kan dock ha svårt att skölja. För många passar då högfluortandkräm eller fluorgel administrerat på tandborste bäst. På kliniken kan frekventa fluorlackningar utföras.


Gingivit

Vid gingivit kan man periodvis vilja använda klorhexidin. Ordinera under en begränsad tid och följ upp samt kombinera med en tandkräm som inte stör klorhexidinets effekt. Tänk på att munsköljmedel med alkohol ytterligare torkar ut en redan torr munhåla.


Protes

Många protesbärare har burit protes dygnet runt, vilket en torr slemhinna inte klarar. Patienten måste ta ut protesen nattetid och optimera sin proteshygien. Ibland måste antimykotika sättas in och då är Mycostatin det första valet: sköljning med 3 ml x 4 under en minut och därefter nedsväljning.
Det finns också systemisk medicinering såsom Diflucan. Då bör dock en läkarkontakt tas, vilket också kan vara aktuellt för att få en uppdatering av patientens allmänna hälsotillstånd, då muntorrhet sällan uppkommer som en isolerad företeelse.
Ibland behöver protesen även rebaseras, för att optimera passformen och minska risken för skavsår.


 

Referenser
 

Att förbättra munhälsan hos personer med funktionsnedsättning – barn, vuxna och äldre. Konsenusarbete för effektivare munhälsobefrämjande arbete för personer med funktionsnedsättning. Gabre P & Wårdh I (red). Mun-H-Center förlag 2011. ISBN: 978-91-976819-7-1

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:289