Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Halitosis (dålig andedräkt)

Uppdaterad: 2016-03-07
Professor Stefan Renvert, Oral Hälsovetenskap/Högskolan Kristianstad

Granskad av: Övertandläkare Kerstin Bäckman, Specialkliniken för sjukhustandvård/Oral medicin/Odontologen, Folktandvården Västra Götaland

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Dålig andedräkt (halitosis) beskrivs som en intensiv dålig lukt utöver vad som är socialt acceptabelt. Halitosis indelas i extra-oral och intra-oral halitosis.

Dålig andedräkt är relativt vanligt både hos yngre och äldre individer och har angetts i intervallet 15 till 55 %. Många är omedvetna om sin dåliga andedräkt eftersom det upplevs som svårt att påpeka för någon att han eller hon har dålig andedräkt. Eftersom huvudanledningen till dålig andedräkt är munhålan är det viktigt för tandvårdspersonal att ha kunskap om orsaker till intra-oral halitosis och hur man kan behandla det. Dagligen kommenterar vi som tandvårdspersonal patientens munhygienstandard men långt mer sällan patientens andedräkt. För den som har dålig andedräkt kan det utvecklas till både ett socialt och psykologiskt handikapp.

 

Vad orsakar dålig andedräkt?
 

Som tidigare påtalats är munhålan den huvudsakliga orsaken till dålig andedräkt (intra-oral halitosis). Intra-oral halitosis beror på anaeroba bakteriers nedbrytning av proteiner från matrester, saliv, plack och epitelceller. Nedbrytning resulterar i en produktion av flyktiga svavelinnehållande gaser (VSC's) som vätesulfid (H2S), metylmercaptan (CH3SH) och dimetylsylfid (CH3)2S). Vätesulfid luktar som ruttet ägg, methylmerkaptan har en frän doft av rutten kål och dimetylsulfid luktar obehagligt sött.

Blödande tandkött och förekomst av djupa tandköttsfickor har visat sig vara relaterade till intra-oral halitosis. Otillfredsställande munhygien, gingivit, parodontit och tung-beläggning förklarar 80-90 % av intra-oral halitosis.

Om utandningsluften från näsan luktar illa benämns det som extra-oral halitosis. Detta kan orsakas av sjukdomar i luftvägarna (t.ex. kroniska sjukdomar i luftstrupe eller lungor), leversjukdomar eller diabetes. För tandvårdspersonalen är det därför viktigt att skilja på intra- och extra-oral halitosis. Som tandvårdspersonal kan vi hjälpa patienter med intra-oral halitosis men patienter med extraoral halitosis skall remitteras till en öron-näsa-hals-specialist för fortsatt utredning.

Vissa individer har inte dålig andedräkt men har en högt utvecklad rädsla för att de har det (halitofobi). Vi, som tandvårdspersonal, kan på olika sätt försöka påvisa att de inte har dålig andedräkt, vilket är svårt, annars kan de remitteras för att hjälp av en psykolog.


 

DIAGNOSTIK
 

Den metod som ofta används är den organoleptiska metoden (man luktar på patientens utandningsluft). Detta är en subjektiv metod men anses vara s.k. ”Gold standard”. Det går till så att patienten stänger munnen i cirka en minut och blåser sedan långsamt ut luften som finns i munhålan (patienten skall inte blåsa ut mera luft än den som ryms i munhålan). Distansen mellan den som ska lukta på den utblåsta luften (undersökaren) och den som blåser ut bör vara ca 10 cm. Därefter graderar undersökaren graden av dålig lukt på en 6-gradig skala; 0) = ingen lukt alls, 1)= svag doft men luktar inte illa, 2)= svag lukt som klassas som dålig andedräkt, 3)= definitiv dålig andedräkt, 4)= stark men tolererbar lukt, 5)= mycket stark odör som inte tolereras av undersökaren. Med lite träning, kan alla lära sig att göra en sådan bedömning. För att avgöra om lukten kommer från munhålan eller luftvägarna skall man lukta både på luften från munhålan och från lungorna. Om luften som patienten blåser ut genom näsan luktar illa, klassas det som extra-oral halitosis.

Ett annat sätt att avgöra om en person har halitosis är att använda sig av en apparat som mäter innehållet av flyktiga svavelföreningar i luften i munhålan och i luften i näsan (Halimeter™).

Eftersom tungbeläggningar är en orsak till dålig andedräkt kan man genom att titta på patientens tunga få en viss vägledning om patienten kan förväntas ha dålig andedräkt eller inte. Man kan använda ett enkelt index (Winkel Tongue Coating Index, WTCI) Tungan delas då in i sex fält och graden av beläggningar på de olika fälten bedöms på en skala från 0 till 2 (0= ingen beläggning, 1 = tunnare vitaktig beläggning, 2= tjockare gul/brun färgad beläggning).


 

BEHANDLING
 

Behandling av oral halitosis fungerar oftast mycket bra. Behandlingen bör alltid inledas med att infektioner i munhålan som gingivit, parodontit, mukosit, eller peri-implantit behandlas. Flera studier har visat att detta reducerar graden av dålig andedräkt även om patienten ofta kan behöva någon typ av tilläggsbehandling. Har patienten mycket beläggningar på tungan bör vi också rekommendera användning av en tungskrapa.
Om patienten använder tungskrapa och/eller borstar tungan minskar tungbeläggningarna, vilket är bra, men det finns inte tillräcklig dokumentation om tungrengöringens effekt på kronisk halitosis. Patienten skall inte överanvända tungskrapan vilket kan orsaka ökad keratinisering av tungans papiller.

På marknaden förekommer flera preparat som innehåller zink i olika former. Zinkjoner binder VSC's och har därför en förmåga att reducera graden av intra-oral halitosis. Förutom olika zinkföreningar innehåller vissa produkter på marknaden också ett eller flera antibakteriella medel som t.ex. klorhexidin och cetylpyridinklorid. Produkter som innehåller en kombination av zinkföreningar och antimikrobiella medel har i korttids-studier redovisat en reduktion av intra-oral halitosis, även om det vetenskapliga underlaget avseende deras effekter för närvarande får anses som begränsat. Vi inom tandvården bör kräva av fabrikanterna att deras produkter har visat sig effektiva inte bara vid korttidsförsök utan också vid långtidsbehandling av intra-oral halitosis. Detta eftersom de individer som trots behandling av parodontit och användning av tungskrapa fortfarande har intra-oral halitosis sannolikt behöver långtidsbehandling med munsköljmedel mot dålig andedräkt.


 

Referenser
 

Bollen, C. M. & Beikler, T. (2012) Halitosis: the multidisciplinary approach. International Journal of Oral Science 4, 55–63.

Bornstein, M. M., Kislig, K., Hoti, B. B., Seemann, R. & Lussi, A. (2009) Prevalence of halitosis in the population of the city of Bern, Switzerland: a study comparing self-reported and clinical data. European Journal of Oral Sciences 117, 261-267.

Laleman, I., Dadamio, J., De Geest, S., Dekeyser, C. & Quirynen, M. (2014) Instrumentalassessment of halitosis for the general dental practitioner. Journal of Breath Research 8, 017103.

Lu, H.X., Tang, C., Wong, M.C. & Ye, W. (2014) Characteristics of patients complaining of halitosis and factors associated with halitosis. Oral Diseases 20, 787-795.

Quirynen, M., Dadamio, J., Van den Velde, S., De Smit, M., Dekeyser, C., Van Tornout, M. & Vandekerckhove, B. (2009) Characteristics of 2000 patients who visited a halitosis clinic. Journal of Clinical Periodontology 36, 970-975.

Rosenberg M. (1996) Clinical assessment of bad breath: current concepts. Journal of American Dental Association 127, 475-482.

Slot ,D.E., De Geest, S., van der Weijden, F.A. & Quirynen, M. Treatment of oral
malodour. Medium-term efficacy of mechanical and/or chemical agents:
-a systematic review-. Journal of Clinical Periodontology 2015; 42 (Suppl. 16): 303–316.

van den Broek A.M., Feenstra L. & de Baat C. (2008) A review of the current literature on management of halitosis. Oral Diseases 14, 30-39.

van Tornout, M., Dadamio, J., Coucke, W. & Quirynen, M. (2013) Tongue coating: related factors. Journal of Clinical Periodontology 40,180–185.
Villa, A., Zollanvari, A., Alterovitz, G., Cagetti, M. G., Strohmenger, L. & Abati, S. (2014) Prevalence of halitosis in children considering oral hygiene, gender and age. International Journal of Dental Hygiene 12, 208-212.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:333