Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Röntgenremiss

Uppdaterad: 2016-10-16
ST-Tandläkare Linnea Dahlström, Odontologiska inst avd för Bild och Funktionsodontologi/Huddinge

Granskad av: Övertandläk, DDS, PhD Leif Kullman, Institutionen för Odontologi/Karolinska Institutet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND

Att skriva remiss till en specialistinstans är en uppgift som kan vara skenbart okomplicerad, men som rymmer ett antal fallgropar.
När en patient remitteras till en odontologisk radiolog är remisstexten avgörande för att undersökningen och utlåtandet ska bli bästa möjliga. Remissen påverkar undersökningens omfattning och kvalitet, optimering och berättigande. En väl skriven remiss underlättar för remittenten att erhålla tillbaka en välstrukturerat och adekvat besvarad frågeställning. Dessutom ökar chansen för patienten att erhålla lindring från eventuell besvär och värk, genom god kommunikation mellan remittent och remissmottagare.


För att förstå hur remissen kan påverka, se figur nedan över arbetsflödet från att en remiss skrivs till att svaret tas emot hos remittenten:
 

334_flode_20160606.jpg

Arbetsflöde för remisshantering, ur "Röntgenremissen-dialog i flera dimensioner" av Von Heijne, A, Wirell, S.

 


Parallellt med detta arbetsflöde kan också ronder, diskussioner mellan radiologer, kontakt mellan radiolog och remittent och omtag/kompletteringar av undersökningen äga rum. I alla steg finns risk för feltolkningar/felbeslut.

Slutprodukten från röntgenklinikens sida blir ett bildmaterial samt ett tillhörande utlåtande. Hur remittenten tar emot utlåtandet kan variera, från att det ses som ett onödigt bihang till att det är essentiellt för förståelsen av bildmaterialet.
Att skriva utlåtanden av god kvalitet är en svår konst som har utvecklats under snart 100 år.
Det råder dock inte konsensus om hur ett bra utlåtande formuleras eller vilka egenskaper som utmärker ett sådant, även om studier anger till exempel ”tydlighet”, ”fullständighet” och ”punktlighet” som önskvärda karakteristika. Ännu mindre uppmärksamhet har dock ägnats åt remissens kvalitet och hur den påverkar patientomhändertagande, diagnostik och terapi.

Tyvärr varierar kvaliteten på de remisser som skickas till radiologiska kliniker. Många remittenter visar i skrift en stor omsorg om sina patienter genom att skriva strukturerat och detaljerat. Andra remisser är av mindre god kvalitet, sannolikt beroende på bristande förståelse för remissens betydelse eller tidsbrist. Ofta uppmärksammas en remittent bara på sin remiss när den är bristande, om ens då. Denna text har därför för avsikt att vara till vägledning i författandet av en remiss.



Vanliga brister i remissen:
 

  • Otydlig frågeställning
    Ett exempel är att patientens status beskrivs ingående men inte uttalat vad undersökningen ska bidra med. Ett annat är att status inte beskrivs alls utan att remissen framstår som en ren beställning, t ex ”Tacksam för översiktsröntgen”.

    Konsekvens: kan leda till att undersökningen inte blir optimal då oklarhet råder vad frågeställningen gäller.

  • Otydligt vilket område som ska undersökas
    Ett exempel är att CBCT och tillhörande mätningar inför implantat önskas men området specificeras bara med ”höger uk” eller att ”ett antal tänder” saknas.

    Konsekvens: kan leda till att fel område undersöks.

  • Otydligt om tidsförlopp och om tidigare behandling skett
    Ett exempel är ”Tacksam för uppföljning av sjukdom y i området x. Progress?” utan att ange hur länge diagnosen har funnits, om patienten har undersökts radiologiskt tidigare eller har fått behandling mot tillståndet.

    Konsekvens: radiologen kan feltolka röntgenbilden om han/hon inte vet om området behandlats eller inte, och inte heller fått tillgång till tidigare röntgenmaterial.

  • Otydligt vilka diagnoser patienten har i övrigt
    Ett exempel är att det nämns i en bisats att ”patienten har tidigare haft en godartad benign tumör som opererats bort” utan att ange tumörens lokalisation.

    Konsekvens: radiologen vet inte om detta är information som kan påverka bildtolkningen.

  • Förkortningar används utan att beakta om dessa kan ha fler betydelser eller på annat sätt kan missförstås
    Som exempel kan det stå ”patienten har HBT”.

    Konsekvens: kan leda till att innehållet i remissen missförstås.

  • Oklarheter kring terapiplan
    Exempelvis remitteras patienter för volymsmätning inför implantatbehandling som inte är sanerade periradikulärt, parodontalt eller kariologiskt, utan att detta förklaras.

    Konsekvens: i kombination med en otydlig frågeställning/oklara områdesangivelser kan resultatet bli bland annat att implantatmätningar utförs i fel regioner. Radiologen kan också lägga onödigt mycket energi på diagnostik av karies och parodontit när något helt annat önskas.

  • Bristande information till patienten från remitterande tandläkare , både vad gäller undersökningens syfte och kostnad.

    Konsekvens: ibland säger patient och remiss emot varandra, vilket kan vara förvirrande vid undersökningstillfället. Patienten har också rätt att i förhand få kostnadsinformation för att själv avgöra om undersökningen ska genomföras.




Checklista inför remissförfattande
 

  1. Kommer resultatet från undersökningen verkligen bidra till patientens diagnos/behandling?
    Överväg olika utfall och vilka konsekvenser de kan medföra. Är fördelarna verkligen större än risken? Detta är inte nödvändigtvis något som behöver formuleras i text men absolut något att ha i bakhuvudet.
    Är röntgen det bästa valet av undersökning eller går det att utreda frågeställningen på ett annat sätt?
    Remittenten kan föreslå en typ av undersökning i remissen, men det slutgiltiga valet av modalitet är radiologens ansvar.

  2. Ska patienten verkligen remitteras till röntgen i första hand och inte till annan specialist, som i sin tur får skicka vidare till röntgen?
    En nackdel kan vara längre väntetid, men fördelen är att den som ska behandla patienten själv väljer om och hur patienten ska utredas vidare.

  3. Samtycker patienten till remissen?
    Informera om varför remissen sänds och kostnad för röntgenundersökningen.

  4. Är frågeställningen tydligt formulerad i remissen och för patienten?

  5. Är det akut?
    Akut är sådant som stark smärta, trauma, malignitetsmisstanke och funktionsstörning. Förklara vilket i texten. Det kan också vara bråttom på grund av högkostnadsskydd eller anpassning till övrig terapiplan. Ange då detta och tidsramar. Missbruka inte ordet ”akut”.

  6. Finns det röntgenbilder sedan tidigare?
    Relevanta bilder sänds med fördel tillsammans med remissen.
    Har patienten undersökts någon annanstans – ange gärna när och var om möjligt. Ofta kan remissinstansen rekvirera gamla bilder innan de kallar patienten. Att radiologen får en överblick över tidigare röntgenundersökningar är viktigt för att kunna hålla nere stråldosen till den enskilda patienten, utöver att tolkningen underlättas.

  7. Har patienten remitterats för annan frågeställning utan att undersökningen ännu utförts?
    Kontakta remissinstansen snarast. I bästa fall kan det gå att göra en undersökning istället för flera. Ett typiskt exempel är två CBCT-volymer inför implantat i olika kvadranter.

  8. Relevant klinisk information:
    -Symtom, med exakt information om tand/område (kontrollera att samma anges i hela remissen och inte ”36” på ett ställe och ”46” på ett annat)
    -Sensibilitet/vitalitet på tänder i området som ska undersökas
    -Förslag på diagnos om sådant finns
    -Tidsaspekt på patientens symtom
    -Utförd behandling med tidsangivelser och resultat
    -Planerad behandling (ibland)
    -Kroniska allmänsjukdomar, i vissa fall tidigare behandling mot dessa (såsom kirurgi och strålbehandling)
    -Medicinering som till exempel bisfosfonater
    -Finns det andra patientfaktorer remissinstansen bör känna till? Tandvårdsrädsla, språksvårigheter, svårt att gapa, ligga ned, stå stilla?

  9. Se till att det finns aktuell kontaktinformation till både patienten och behandlare!

  10. Språklig finputs:
    använd gärna rubriker (frågeställning, anamnes, status och så vidare) samt styckesindelning. Försök hålla remissen kortfattad trots det rika innehållet. Undvik förkortningar om de inte är väldigt etablerade och utan flera betydelser.


Kom ihåg att det går bra att kontakta remissinstansen vid osäkerhet!



Referenser


DeAngelis AF, Chambers IG, Hall GM. The accuracy of medical history information in referral letters. Aust Dent J. 2010 Jun;55(2):188-92. doi: 10.1111/j.1834-7819.2010.01221.x.

Von Heijne, A, Wirell, S. Röntgenremissen-dialog i flera dimensioner. Lund: Studentlitteratur. 2014

Gagliardi RA. The evolution of the X-ray report. AJR Am J Roentgenol. 1995 Feb;164(2):501-2.

Gunderman RB, Phillips MD, Cohen MD. Improving clinical histories on radiology requisitions. Acad Radiol. 2001 Apr;8(4):299-303.

Johnson AJ, Ying J, Swan JS, Williams LS, Applegate KE, Littenberg B.Improving the quality of radiology reporting: a physician survey to define the target. J Am Coll Radiol. 2004 Jul;1(7):497-505. Erratum in: J Am Coll Radiol. 2004 Sep;1(9):A4.

Francesco. Schiavon Fabio Grigenti. Radiological Reporting in Clinical Practice. Dordrecht : Springer 2008

Shaffie N, Cheng L. Improving the quality of oral surgery referrals. Br Dent J. 2012 Oct;213(8):411-3. doi: 10.1038/sj.bdj.2012.929.

White DA1, Morris AJ, Burgess L, Hamburger J, Hamburger R. Facilitators and barriers to improving the quality of referrals for potential oral cancer. Br Dent J. 2004 Nov 13;197(9):537-40.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:334