Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Röntgenbilder vid dentalt trauma

Uppdaterad: 2016-05-25
Övertandläk, DDS, PhD Leif Kullman, Institutionen för Odontologi/Karolinska Institutet

Granskad av: Övertandläkare Docent  Annika Ekestubbe, Institutionen för odontologi/ Göteborgs Universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet




Det finns inga riktlinjer från Socialstyrelsen vad gäller dentalt trauma men en omfattande guide för all traumabehandling finns här:

www.dentaltraumaguide.org


BAKGRUND

Trauma är vanligt inte minst bland barn och ungdomar. Ofta drabbas käkar och tänder och detta kan leda till omedelbara eller sent påkommande skador. En noggrann klinisk och röntgenologisk undersökning av tänder och käkar är därför viktig, när det omedelbara medicinska behovet har åtgärdats. Anamnes och den kliniska undersökningen är i allmänhet avgörande för vilken typ av röntgen som bör tas. Man bör även följa upp undersökningen eftersom sena skador kan uppkomma som kan komma att skapa framtida behandlingsbehov. Ekonomiskt sett kan stora framtida kostnader uppträda och anmälan till försäkringsbolag bör göras.

 

Epidemiologi

Prevalensen av tandtrauma varierar mycket för olika åldrar och i olika länder, liksom incidensen. Vanligast är dentala trauman hos barn och ungdomar, vilket kan variera från cirka 5 % upp till 30 % i vissa länder och åldersgrupper.
Prevalenssiffror från hela världen visar att en tredjedel av förskolebarn har haft tandtrauma mot sina mjölktänder. Beträffande permanenta tänder har en fjärdedel av alla skolbarn och nästan en tredjedel av vuxna varit utsatta för tandtrauma. Pojkar drabbas oftare än flickor. Framtänder drabbas mer än tänder längre bak av naturliga skäl.

 

Orsaker

Vanliga orsaker är sport, slagsmål, fall under lek och tävling samt cykel-, moped-, motorcykel- och bilolyckor.

 

Klassifikation av tand- och käkskador

Olika klassifikationer har använts av olika författare och forskare, de viktiga huvudgrupperna är:
 

  • Konkussion
  • Tandluxering (lateral, intrusiv, extrusiv)
  • Exartikulation (helt utslagen tand)
  • Fraktur i tänder, kan drabba krona och/eller rot, samt alveolarutskottet

Tandfrakturer kan klassifficeras som horisontella tvärfrakturer samt vertikala längsfrakturer och de kan drabba krona eller rot eller bägge. Komplicerade kronfrakturer når pulparummet.


 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND

Efter noggrann anamnes av den drabbade personen alternativt föräldrar/bekanta som var med vid olyckstillfället bör den kliniska undersökningen omfatta en noggrann inspektion samt palpation av tänder samt käkben i drabbat område. Sensitivitetstest bör ingå. Se även Dental Trauma guide.
Exempel på kliniska symtom/fynd är:
 

  • Tandömhet vid perkussion
  • Felställd tand, dislokation
  • Blödning
  • Palpationsömhet
  • Ökad mobilitet
  • Ökat fickdjup ner till frakturlinje
  • Värk och svullnad i tandköttet
  • Hematom
  • Fistel

Den kliniska undersökningen bör mynna ut i att man identifierar området som bör röntgenundersökas.


 

RÖNTGENUNDERSÖKNING


Primärt vid olyckstillfället

Som alltid tas röntgenbilder på individuell indikation. Röntgenbilder behövs inte om man känner sig säker på att tänder eller käkar inte omfattades av traumat.
De röntgenbilder som tas omedelbart efter ett trauma är för att påvisa direkta skador, till exempel frakturer och luxationer.

 

Om anamnes/klinisk undersökning inte gett misstanke om säker tand eller käkskada:
 

Bilder i minst två standardiserade projektioner (som vid helstatusundersökning, till exempel etta-bild och tvåa-bild) så att dessa kan upprepas vid ett senare tillfälle. Bra att ha för uppföljning och ev sena tandskador typ pulpanekros, resorption eller ankylos. Dessutom kan kliniskt svårdiagnostiserade frakturer avslöjas.

 

Om klinik ger misstanke att käk- eller tandfraktur/tandluxeringar finns:
 

Om käkfraktur misstänks se till att panoramabild tas, samt eventuella uppföljande extraorala bilder (till exempel posteriora-anteriora skallbilder). Remittera eventuellt för detta.
Panoramöversikt avbildar käkfrakturer i framför allt underkäken relativt säkert.
Om käkfrakturer misstänks i överkäken och mellanansiktet, se till att tomografi används, gärna CBCT (Cone Beam Computed Tomography).

Dessutom, ta intraorala apikalbilder i misstänkta käk- och tandfrakturområden.

Sträva efter att ta bilder i olika vinkel, i horisontal- men även vertikalled. Se Wenzels artikel (vid misstanke om horisontella respektive vertikala rotfrakturer). Projektionsskillnaden ska vara ca15˚ skillnad i sid- respektive höjdled. Om man misstänker flera skadade tänder tas tillräckligt antal bilder för att täcka hela skadeområdet så att varje tand avbildas i två bilder med olika projektionsriktning i horisontalled och, om så anses indicerat, även med två projektioner i höjdled.

Om stark misstanke för rotfrakturer finns, men de inte kan ses på intraorala bilder, komplettera med CBCT-undersökning i området.
En rotfraktur är lätt att missa i vanliga apikalbilder. Det inträffar om röntgenstrålarna inte löper någorlunda parallellt med frakturlinjen.

För att upptäcka luxationsskador är kliniken viktig, skilj på intrusions- och extrusionsskador, men intraorala apikalbilder är också värdefulla för att bedöma felställningar hos drabbade tänder vid denna typ av skador.

Leta efter tecken på:
 

  • Vidgade parodontalrum
  • Ojämnheter i marginala benkanten, step i marginala benet
  • Icke-anatomiska radiolucenta linjer, förlust av kontinuitet i strukturer
  • Ojämnheter i tandkontur

Om traumat drabbat en mjölktand/permanent tand under utveckling kan den permanenta tanden få:
 

  • Avstannad rotutveckling
  • Kraftig rotböj
  • Kronhypoplasi




UPPFÖLJNING
 

Ta intraorala apikalbilder med så lika projektion som möjligt jämfört med de bilder som tagits vid tidigare röntgenundersökningar.
Intervallen för uppföljning bör vara täta i början, med högst ett par månaders mellanrum och därefter mindre frekventa, beroende på eventuella kliniska fynd och röntgenfynd.

Leta efter tecken på:
 

  • Oblitererat/vidgat pulparum
  • Otydliga parodontalrum, vilket kan vara tecken på ankylos
  • Rotresorptioner
  • Läkning (av ben) mellan rotfragment




Referenser

 

Epidemiology of Dental Trauma: A review of the literature. E. Bastone , TJ. Freer, JR. MacNamara . Austr Dent J 2000. 45(1):2-9.

Guidelines for dental radiography immediately after a dento-alveolar trauma, a systematic literature review. L. Kullman L, M. Al Sane. Dent Traumatol 2012. Jun;28(3):193-9. Review.

Epidemiology of traumatic dental injuries-a 12 year review of the literature. U. Glendor . Dent Traumatol 2008; 24(6):603-11.

Treatment of traumatic dental injuries in children. FM. Andreasen, J. Daugaard-Jensen . Tandlaegernes Tidsskr 1992;(3):76-89.

High resolution charge-coupled device sensor vs medium resolution photostimulable phosphor plate digital receptors for detection of root fractures in vitro. A. Wenzel , L-L. Kirkevang. Dent Traumatol 2005; 21:32-6.

Dental trauma guidelines. LK. Bakland. J Endod. 2013; 39(3 Suppl):6-8.

Epidemiology of Traumatic Injury. L. Andersson. Pediatr Dent. 2013;35(2): 102-5. Review..

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:344