Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Benaugmentation vid implantatbehandling

Uppdaterad: 2017-09-29
Övertandläkare Med dr Robert Heymann, Käkkirurgiska kliniken /Karolinska Universitetssjukhuset

Granskad av: Professor övertandläkare  Anders Holmlund, Avd för Käkkirurgi, Odontologiska Institutionen /Karolinska institutet, Huddinge

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Vid avsaknad av alveolärt ben i samband med implantatbehandling finns det olika tekniker och material att tillgå för att göra en optimal fixturplacering och därmed skapa möjligheten till optimala anatomiska förhållanden i munnen för den protetiska rehabiliteringen. Det finns fyra huvudsakliga material:
 

  • Autologt ben
  • Allograft ben (humant kadaver ben)
  • Alloplastiskt material (syntetiskt benmaterial)
  • Xenograft (icke-humant ben)

Det autologa benet betraktas som gold standard vid orala rekonstruktioner. Autologt ben innehåller tillväxtfaktorer som gynnar beninläkning, vilket de alloplastiska benersättningsmaterialen saknar. Det finns fyra huvudsakliga faktorer av betydelse för beninläkning:
 

  1. Rigid fixering av transplantatet
  2. God slemhinnetäckning
  3. Revaskularisation av transplantatet
  4. Inläkning utan belastning.

Intraorala donatorställen har fördelar med att de ofta kan göras under lokalanestesi, är lättgängliga och i nära anslutning till donationsplatsen vilket kortar ner transplantatets ischemiska tid. Den stora nackdelen är den begränsade benmängden som kan skördas och således kan detta bli otillräckligt vid stora bendefekter.
 

352_tagställen.jpg

Fig 1. Potentiella intraorala tagställen för autologt ben.
 

Extraorala tagställen rekommenderas när större mängder ben krävs som inte kan skördas intraoralt. Följande extraorala tagställen finns:
 

  • Ilium (anteriora och posteriora höftbenskammen)
  • Revben
  • Kalvarium
  • Tibia
  • Ulna
  • Fibula



INDIKATIONER
 

Avsaknad av alveolärt ben för rekonstruktion av bettfunktion med dentala implantat.


 

BEHANDLING

 

Preoperativ utredning
 

Klinisk undersökning: Oral-protetisk och käkkirurgisk.

Röntgenologisk undersökning:

  • Helt tandlös underkäke: OPG
  • Delvis tandlös underkäke: OPG, intraoral rtg, CBCT.
  • Helt tandlös överkäke/underkäke kan behöva kompletteras med en profilröntgen vid stora sagitella avvikelser.
352_flödesschema.jpg

Fig 2. Flödesschema för bedömning av donatorställen i relation till bendefekt som ska rekonstrueras; 1) benmängd som krävs, 2) benkvalité som krävs, 3) donatorställe.(AICBG=anterior iliac crest bone graft, PICBG= posterior iliac crest bone graft).

 

Benblock och partikulerat ben.
 

Benblock är strukturellt stabila och initialt volymbeständiga. Partikulerat ben består av både benkompakta och spongiöst ben. I regel används en benkvarn för att åstadkomma det partikulerade benet. Den täcker en större inläkningsyta i jämförelse med benblock vilket medför en snabbare inläkningstid men även snabbare resorptionstakt.
 

352_benblock.jpg

Fig 3. Benblock i överkäksfronten.
 

352_partikulerat_ben.jpg

Fig 4. Partikulerat ben.

 

Inläkning
 

Läkningstiden för bentransplantat är vanligtvis 4-6 månader. Förlängda läkningstider utan protetisk rekonstruktion ökar risken för benresorption.

 

Kontraindikationer
 

  • Patienter med gravt nedsatt immunförsvar, förvärvat eller medfött.
  • Intravenöst administrerad bisfosfonatbehandling på indikationen malign sjukdom.
  • Rökning.


Antibiotika
 

I enlighet med Läkemedelsverkets rekommendation för antibiotika i tandvården ges 2g amoxicillin som engångsdos 1 timme preoperativt, alternativt 600 mg Klindamycin 1 timme preoperativt vid penicillinallergi. I samband med benaugumenterande åtgärder är det indicerat med 1 veckas postoperativ antibiotikabehandling.


 

KOMPLIKATIONER
 

Intraorala tagställen: Begränsad benmängd. Ej inläkning av transplantatet. Dessutom risker med endodontiska problem, känselstörningar och infektioner.

Extraorala tagställen: Ej inläkning av transplantatet. Dessutom risker med ärrbildning, känselstörningar och infektioner.


 

Referenser
 

Griggs JA. Dental Implants. Dent Clin North Am. 2017 Oct;61(4):857-871

Oral and Maxillofacial surgery. L Andersson, K-E Kahnberg, M Anthony Pogrel. 2010. Wiley- Blackwell

Nkenke E, Stelzle F. Clinical outcomes of sinus floor augumentation for implant placement using autogenous bone or bone substitutes: a systematic review. Clin Oral Impl Res (2009). 20:124-133

Strietzel F.P et al. Smoking interfers with the prognosis of dental implant treatment: a systematic review and meta-analysis. J Clin Periodontol (2007). 34(6):523-544

Rekommendationer för antibiotikabehandling i tandvården. Information från Läkemedelsverket 2014;25(1):19–30.
 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:352