Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Förändringar av bettavvikelser från 3 till 7 års ålder

Uppdaterad: 2016-12-19
Övertandläkare odont Dr Lillemor Dimberg, Centrum för specialistvård/Örebro

Granskad av: Docent Krister Bjerklin, Odontologiska Institutionen/Jönköping

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND
 

Vid 3 års ålder är det primära bettet komplett hos de allra flesta barn. Bettets utveckling sker i takt med att barnet växer i käkarna men framförallt när tandväxling sker från primära tänder till permanenta tänder. Åren fram till 6-7 års ålder har barnet det vi kallar primära bettet, då bettet endast består av primära tänder (mjölktänder). När barnets 6-årsmolarer erupterar inträder växelbettsperioden som ofta varar mellan 7-12 års ålder. Vid ca 12 års ålder består bettet endast av permanenta tänder. Åldern för dessa perioder kan variera mellan individer och framförallt växelbettsperioden kan variera med flera år uppåt och nedåt. Bettets utveckling styrs till stor del av arvet från barnets föräldrar men även av miljöfaktorer såsom andningsmönster och sugvanor.

Under tiden från födseln fram till 3 års ålder är det ca 80 % av barnen som har en sugvana. Den vanligaste sugvanan är nappsugning men även tum- eller fingersugning förekommer. Sugvanor har ett starkt samband med utveckling av olika bettavvikelser. De vanligaste bettavvikelserna i det primära bettet är frontalt öppet bett, korsbett och stort överbett (>4mm). Dessa bettavvikelser kan ses redan vid 3 års ålder och kan bestå ända in i det permanenta bettet.

Ett sätt att studera utvecklingen av bettavvikelser är att följa en grupp barn under tillväxten och se vad som händer under den tidiga bettutveklingsfasen hos barnet. I en svensk studie där 386 barn följdes från 3- till 7 års ålder visade det sig att nästan alla typer av bettavvikelser hade möjlighet att självkorrigeras om sugvanan hade upphört innan växelbettsperioden. I samma studie såg man att under den här perioden utvecklades även nya bettavvikelser i nästan lika stor omfattning.

 

Utveckling av bettavvikelser under perioden 3-7 års ålder
 

En vanlig utveckling av frontalt öppna bett är att de självkorrigeras när sugvanan upphör (Figur 1). Om patienten har påverkan från andra miljöfaktorer t.ex. munandning kan en bettrelation istället förvärras under samma period (Figur 2).

 

363_öppet.jpg

Fig 1. Frontalt öppet bett vid 3- respektive 7 års ålder.

 

363_öppet2.jpg

Utveckling av frontalt öppet bett från 3 till 7 års ålder.

 

Även en stor del av korsbetten har möjlighet att självkorrigeras under denna period men förutsättningen är sannolikt även här att sugvanan upphör (Figur 3).

 

363_bettutv.jpg

Fig 3. Högersidigt korsbett vid 3 års ålder som är självkorrigerat vid 7 års ålder.


 

BEHANDLING
 

I förskoleåldern är den generella rekommendationen att bettavvikelser oftast inte behöver behandlas. Man kan vänta tills barnet kommer in i växelbettsperioden eller ännu senare tills barnet har fått alla sina permanenta tänder. De bettavvikelser som nämns ovan är de vanligaste i det primära bettet och bör behandlas enligt nedan.

 

Frontalt öppet bett
 

Många barn med en sugvana får en påverkan på framtänderna så att bettet öppnar sig i fronten. Om barnet har en pågående sugvana vid 3 års ålder är det lämpligt att informera föräldrarna om att det är bra att försöka avsluta sugvanan då det innebär en mycket god chans att det öppna bettet korrigerar sig självt i samband med att de permanenta framtänderna erupterar.

 

Korsbett, enkelsidigt eller dubbelsidigt
 

Korsbett är starkt förknippat med att barnet har eller har haft en sugvana. Om korsbettet är tvångsfört vill man göra behandling tidigt för att undvika assymmetrier i käkar och ansikte samt instabil ocklusion. En relativt enkel åtgärd är slipning av de interferenser som orsakar tvångsföringen men lyckandefrekvensen av dessa slipningar är osäker. I en longitudinell studie fann man dessutom att 38 % av korsbetten självkorrigerades innan 7 års ålder. Det finns ingen evidens som styrker att korsbett behöver behandlas redan i det primära bettet. Rådet blir således att invänta eruption av 6-års molarerna för att se om även de är i korsbettsrelation. Först därefter kan man behandla korsbettet och lämplig behandlingsmetod är någon av de expansionsapparaturer som finns, Quad-helix, Suturvidgare eller Klammerplåt med exapansionsskruv.

 

Stort överbett
 

Ett överbett bedöms som förstorat om det överskrider 4 mm men det är först när överbettet är mer än 6 mm som man ser en påverkan på patientens läppslutning. Vid behandling av stora överbett är orsaken framförallt den inkompetenta läppslutningen på grund av den ökade traumarisken men det kan även finnas en psyko-social anledning för patienten att minska sitt överbett. Det är dock aldrig aktuellt att påbörja en behandling i det primära bettet utan tidigast under växelbettsperioden när patienten är i 8-9 års ålder.


 

SLUTSATS
 

I det primära bettet är det ytterst sällan indicerat med någon ortodontisk behandling. Dock är det lämpligt att uppmuntra föräldrar till att bryta sina barns sugvanor i god tid innan de permanenta tänderna erupterar för att på så vis möjliggöra en självkorrigering av bettavvikelser förknippade med sugvanan.


 

Referenser
 

Proffit WR. The etiology of orthodontic problems. In: Proffit WR,
Fields HW, Sarver D, editors. Contemporary Orthodontics. 5th ed.
St. Louis, Mo: Elsevier/Mosby; 2013. p. 114-46.

Johannsdottir B, Thorarinsson F, Thordarson A, Magnusson TE.
Heritability of craniofacial characteristics between parents and
offspring estimated from lateral cephalograms. Am J Orthod
Dentofacial Orthop 2005;127(2):200-7; quiz 60-1.

Mossey PA. The heritability of malocclusion: part 2. The influence
of genetics in malocclusion. Br J Orthod 1999;26(3):195-203.

Dimberg L, Bondemark L, Soderfeldt B, Lennartsson B. Prevalence
of malocclusion traits and sucking habits among 3-year-old
children. Swed Dent J 2010;34(1):35-42.
Dimberg L, Lennartsson B, Soderfeldt B, Bondemark L. Malocclusions in children at 3 and 7 years of age: a longitudinal study. Eur J Orthod 2013; 35(1):131–37.

Lindner A, Henrikson CO, Odenrick L, Modéer T. Maxillary expansion of unilateral cross-bite in preschool children. Scand J Dent Res. 1986 Oct;94(5):411-8.

Kurol J, Berglund L.
Longitudinal study and cost-benefit analysis of the effect of early treatment of posterior cross-bites in the primary dentition. Eur J Orthod. 1992 Jun;14(3):173-9.

Petrén S, Bondemark L. Correction of unilateral posterior crossbite in the mixed dentition: a randomized controlled trial. Am J Orthod Dentofacial Orthop. 2008 Jun;133(6):790.e7-13.

Dimberg L. MALOCCLUSIONS AND QUALITY OF LIFE. Cross-sectional and longitudinal studies in children. Swed Dent J Suppl. 2015;(237):1-88, 10
 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:363