Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Nekrotisk pulpa – rotbehandling vid ett behandlingstillfälle

Uppdaterad: 2017-04-18
Övertandläkare Fredrik Frisk, Odontologiska institutionen/Region Jönköpings län

Granskad av: Professor Claes Reit, Institution för Odontologi/Sahlgrenska Akademin /Göteborgs Universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND
 

Pulpanekros uppstår som en följd av karies och dess restorativa behandling eller efter tandtrauma.
Pulpan kan vara delvis eller totalt nekrotisk och den kan vara steril eller infekterad. I det senare fallet är tillståndet associerat med symptom och/eller röntgenologiska fynd.

Rotbehandlingen syftar till att avlägsna döda och vitala pulparester. I händelse av infektion syftar behandlingen även till att avdöda bakterier.
 


Rotkanalinstrumentering och rotfyllning i en sittning
 

Tandvårdsriktlinjer enligt socialstyrelsen

Om rotkanalen/rotkanalerna kan instrumenteras och torrläggas fullständigt i en sittning finns principiellt inget hinder att rotfylla tanden i samma sittning.

Studier har visat att resultatet av rotbehandling med avseende på postoperativa symptom och periapikal läkning inte skiljer sig åt mellan patienter som behandlats i en sittning i jämförelse med två eller flera sittningar.

Man bör dock beakta att detta är väl kontrollerade kliniska studier där behandlingarna utförts under förhållanden som inte nödvändigtvis är representativa för daglig praxis. En rimlig tolkning av resultaten skulle kunna vara att metoden begränsas till tänder där rotbehandlingen är okomplicerad, t ex tänder med 1-2 rotkanaler där de olika behandlingsmomenten kan genomföras enkelt och förutsägbart.

I en studie har man valt att i tillägg till instrumentering och spolning med natriumhypoklorit, applicera jodjodkalium 5 % i 10 minuter i rotkanalen.
Effekten av en sådan tilläggsbehandling är oklar.
 


ARBETSGÅNG
 

Kavumpreparation

Syftet med kavumpreparationen är att:

  • Ge god insyn för att underlätta kanalletning
  • Tillåta en rak insättningsriktning för rotkanalinstrumenten
Svårigheter att få rak insättningsriktning föreligger i huvudsak för mesiala kanaler i molarer och beror på den koronala krök som följer efter kanalmynningen i kavum. Denna kan rätas ut med små rundborr genom att avverka tandsubstans mesiolingualt eller mesiobuckalt beroende på kanallokalisation.
Detta moment görs med fördel före kofferdamapplikation.


Kofferdamläggning

Kofferdam används för att:
  • Förhindra kontamination från munhålan
  • Undvika aspiration/nedsväljning av spolvätskor och rotkanalinstrument

Kofferdamduken fixeras vid tanden med klammer. Tandtråd kan användas för att få ned kofferdamduken approximalt och för att fixera cervikalt. Även andra tekniker finns för att fixera kofferdam. T ex wedjets kan användas för approximal fixering och ersätter då både klammer och tandtråd.
Kofferdamduken tvättas med väteperoxid 30 % och jodsprit 5-10 %. Vid jodallergi kan jodspriten bytas ut emot klorhexidinsprit 0,5 %.

Om kofferdamduken inte sluter tätt runt cervix, kan tätning göras med t ex OraSeal, flytande kofferdam eller glasjonomercement.

Om kofferdamduken inte sluter tätt runt cervix, kan tätning göras med t ex OraSeal, flytande kofferdam eller glasjonomercement.
 


Rensdjupsbestämning

Rensdjupet bestäms med foramenlokalisator och/eller indikatorröntgen. En kombination av båda tekniker är optimalt.
Eftersom foramen apikales lokalisation sällan sammanfaller med röntgenolgiskt apex är ett lämpligt rensdjup ofta mellan 1-2 mm från apex.
 


Rotkanalinstrumentering

Betydelsen av den apikal instrumenteringens dimensionering för att framgångsrikt förebygga eller behandla apikal parodontit är inte klarlagd. För att spolvätskan ska ha optimal effekt bör dock inte den apikala instrumenteringen understiga ISO storlek #35. I raka kanaler kan instrumenteringens storlek vara större beroende på rotens dimension.
Arbetet i rotkanalen underlättas om kanalen ges en viss konicitet (t ex 0.04 mm/mm). Flertalet av de system för maskinell instrumentering som finns på marknaden underlättar rotkanalpreparationen, bl a genom att ge kanalen önskad konicitet.
Behandlingen bör så långt möjligt planeras så att instrumenteringen färdigställs vid en seans.
NiTi-instrument är att föredra eftersom dessa bibehåller rotkanalens ursprungliga anatomi bättre än instrument i rostfritt stål. NiTi-instrument finns både som hand- och maskinella instrument.

 


Spolning

Rotkanalen bör vara fylld med spolvätska under instrumenteringen för att lösa upp
organisk vävnad, avdöda bakterier och avlägsna sliplagret (smear layer).

Natriumhypoklorit löser organisk vävnad och avdödar bakterier.
I Sverige används vanligen Dakins lösning, d v s buffrad natriumhypoklorit.
EDTA avlägsnar sliplagret men har låg antibakteriell potential.
Under instrumenteringen bör rotkanalen spolas med natriumhypoklorit mellan varje filbyte.
Efter instrumenteringen spolas rotkanalen ur med EDTA-lösning och torrläggs, därefter kan man spola ur med natriumhypoklorit igen innan tanden rotfylls eller förses med kalciumhydroxidinlägg. Natriumhypoklorit och EDTA-lösning skall inte blandas eftersom EDTA inaktiverar natriumhypoklorit.
 

Se faktablad ”Spolvätskor”

Se faktablad "Desinfektionsmedel inom rotbhandling"


Rotfyllning
 

Guttaperka utgör det vanligaste kärnmaterialet och finns i både fast och plastisk form.
Kärnmaterialet används i kombination med en sealer.
Olika sealer kan delas upp med avseende på sammansättning. Jämförande kliniska studier har inte kunnat framhålla någon sealer som bättre än andra.

Guttaperkaspetsen väljs med avseende på konicitet och apikal dimension så att den så mycket som möjligt överensstämmer med rotkanalpreparationen.

Sealern appliceras i torr rotkanal med förslagsvis rotkanalfil, guttaperkaspets eller lentulonol.
 


Täckförband
 

Om en permanent restoration inte kan göras vid rotfyllningstillfället, bör någon form av täckförband appliceras.
Den provisoriska förslutningen ska vara tät, motståndskraftig mot nötning och enkelt kunna appliceras och avlägsnas.

Användbara material är zinkoxid-eugenolhaltiga material (t ex IRM), glasjonomercement eller dubbla täckförband (t ex Zoe + Fosfatcement).

Det är viktigt att läckande restaurationer avlägsnas och att förbandet ges tillräcklig tjocklek (minst 4 mm). Det kan därför vara klokt att undvika bomullspellet mellan rotkanal och täckförband.
 



UPPFÖLJNING
 

Uppföljning med klinisk undersökning och röntgenundersökning av aktuell tand kan göras efter 1 år. Uppföljningen bör dock individualiseras med hänsyn till prognos och risk. Om prognosen är svårbedömd eller bedöms som dålig kan tidigare uppföljning vara motiverad.
Målet med behandlingen är att patienten ska vara subjektivt och kliniskt symtomfri och att röntgenbilden uppvisar periapikalt invändningsfria förhållanden. Det senare kan dock ta väsentligt längre tid än 1 år, varför upprepade uppföljningar över tid kan vara motiverade.

 


PROGNOS
 

Prognosen avser utsikten för friska periapikala förhållanden. Den bestäms i huvudsak av om det föreligger en kvarstående infektion i rotkanalen eller inte.

Det är inte motiverat att rutinmässigt använda mikrobiologisk diagnostik. Därför är klinikern hänvisad till röntgenbilden, som indirekt visar om den behandlade tanden varit infekterad före behandlingen och om instrumentering och obturation varit tillfredsställande.

Det finns två röntgenologiska tecken som kan vara till stöd, periapikalt status och rotfyllningens kvalitet:
 

  • Periapikalt status. Om tanden preoperativt är periapikalt invändningsfri är prognosen bättre än om en periapikal bendestruktion föreligger.

  • Rotfyllningens kvalitet. Om rotfyllningen når till inom 1-2 mm från apex och är tät anses prognosen bättre än om rotfyllningen är kort, otät eller uppvisar rotfyllningsöverskott p g a överinstrumentering.



Referenser
 

Molander A, Warfvinge J, Reit C, Kvist T. Clinical and radiographic evaluation of one- and two-visit endodontic treatment of asymptomatic necrotic teeth with apical periodontitis: a randomized clinical trial. J Endod. 2007 Oct;33(10):1145-8.

Weiger R, Rosendahl R, Löst C. Influence of calcium hydroxide intracanal dressings on the prognosis of teeth with endodontically induced periapical lesions. Int Endod J. 2000 May;33(3):219-26.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:46