Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Käkledsfrakturer - kirurgisk behandling

Uppdaterad: 2017-03-26
Professor övertandläkare  Anders Holmlund, Avd för Käkkirurgi, Odontologiska Institutionen /Karolinska institutet, Huddinge

Granskad av:  Professor Gunnar E. Carlsson,  Odontologiska Institutionen/Sahlgrenska Akademin/Göteborgs universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Käkledsfrakturer indelas i ledhalsfrakturer (fraktur av collum mandibulae) och frakturer av ledhuvudet (fraktur av caput mandibulae).

Ledhalsfrakturer kan behandlas konservativt med sluten reponering och intermaxillärfixation eller med öppenkirurgisk reposition och plattosteosyntes.
Frakturer av ledhuvudet behandlas uteslutande konservativt.

Barn, oavsett frakturtyp behandlas alltid konservativt.


 

SLUTEN REPONERING MED INTERMAXILLÄRFIXATION

 

BAKGRUND
 

Det föreligger konsensus bland käkkirurger att ledhalsfrakturer och kondylfrakturer som regel ska behandlas konservativt. En felställning av ledhuvudet kan således accepteras förutsatt att man vid behandlingen ser till att en korrekt ocklusion upprätthålls under frakturläkningstiden.

Behandlingen har bedömts ha en god effekt och är mer kostadseffektiv än öppenkirurgisk reponering.
 

Tandvårdsriktlinjer enligt socialstyrelsen

Fördelar
 

  • Enkel behandling
  • God behandlingseffekt
  • Kostnadseffektiv

Nackdelar
 

  • Kräver patientkooperation
  • Mindre lämplig vid missbruk och nedsatt autonomi.
  • Inte möjlig vid omfattande tandförluster


BEHANDLING
 

En felställning av ledhuvudet kan accepteras förutsatt att man vid behandlingen ser till att en korrekt ocklusion upprätthålls under frakturläkningstiden. I enklare fall där ocklusionen inte är påverkad kan behandlingen inskränkas till enbart kontroller veckovis.

Om ocklusionsförändringar föreligger (primärkontakter i molarområdet, öppet bett frontalt eller lateralt) erfordras intermaxillärfixation under 2-4 veckor. Denna behandling utförs genom att en prefabricerad metallbåge med krokar ligeras till tänder i över- och underkäke (Fig. 1A) alternativt att brackets klistras på premolarer och molarer i över- och underkäken (Fig. 1B).
 

Bild15.jpg

Fig. 1A - Intermaxillärfixation med ligerade Erichbågar och gummiligaturer

 

Bild16.jpg

Fig. 1B - Krokar av ståltråd fästa med
komposit till tandytorna


 

Underkäken reponeras till rätt ocklusion och gummiligaturer fästs mellan krokarna i över- och underkäken för att hålla en stabil ocklusion (Fig. 1A,B).

Patienten får intaga föda med hjälp av ett stort sugrör under intermaxillärfixationstiden. En viktnedgång om ca 5 kg kan ske vid längre fixationstid.

Behandlingen sker polikliniskt i lokalbedövning med få undantag och med veckovisa kontrollbesök.

Sjukskrivningstiden varierar mellan en och 4 veckor.
 

KOMPLIKATIONER
 

  • Sluten reponering har mycket få komplikationer.
  • Bettförändring kan uppstå men studier har inte kunnat visa att dessa förändringar innebär ett oralt handikapp för patienterna.



ÖPPENKIRURGISK REPONERING MED PLATTOSTEOSYNTES


BAKGRUND
 

Tandvårdsriktlinjer enligt socialstyrelsen

Metoden innebär att det dislocerade kondylfragmentet genom kirurgisk friläggning reponeras anatomiskt och fixeras till underkäken.

Behandlingseffekten är god och jämförbar med sluten reponering med intermaxillärfixation.
 

Fördelar
 

  • Kan med fördel användas på patient med missbruksproblematik, nedsatt autonomi eller annan kooperationsproblematik.
  • Vid stora tandförluster.

Nackdelar
 

  • En högre komplikationsfrekvens måste räknas med.
  • Lägre kostnadseffektivitet jämfört med sluten reponering med intermaxillärfixation.
  • Operatörs- och teknikkänslig.


BEHANDLING
 

Det dislocerade kondylfragmentet reponeras anatomiskt genom kirurgisk friläggning och fixeras till underkäken. Detta kan ske genom en submandibulär/retromandibulär eller preaurikuär entré. Ibland måste båda dissketionerna utföras (Fig. 2A-B). Ledhuvudet identifieras och reponeras till korrekt läge varpå små miniplattor tillpassas och skruvas på plats. Under senare tid har även operationen utförts endoskopiskt.
 

Bild17.jpg

Fig. 2A - operationsbild

 

Bild18.jpg

Fig. 2B - postop. röntgenbild

 

Behandlingen sker i narkos och tar mellan 2 till 5 timmar.

Vårdtiden är 2-4 dagar. Sjukskrivningstid mellan 2 och 4 veckor.

 

KOMPLIKATIONER
 

  • Öppenkirurgisk reponering innebär en viss risk för permanent skada på ansiktsnerven.
  • Infektion kan förekomma.
  • Reaktion mot osteosyntesmaterial och lossnade skruvar och plattor.


REFERENSER
 

Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 – stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen. Edita Västra Aros, Västerås, 2011.

Eckelt, U, Schneider, M, Erasmus, F, Gerlach, KL, Kuhlisch, E,
Loukota, R, et al. Open versus closed treatment of fractures of the
mandibular condylar process-a prospective randomized multi-centre
study. J Craniomaxillofac Surg. 2006; 34(5):306-14.

Landes, CA, Day, K, Lipphardt, R, Sader, R. Closed versus open
operative treatment of nondisplaced diacapitular (Class VI)
fractures. J Oral Maxillofac Surg. 2008; 66(8):1586-94.

Santler, G, Karcher, H, Ruda, C, Kole, E. Fractures of the condylar
process: surgical versus nonsurgical treatment. J Oral Maxillofac
Surg. 1999; 57(4):392-7; discussion 7-8.

Dahlstrom, L, Kahnberg, KE, Lindahl, L. 15 years follow-up on
condylar fractures. Int J Oral Maxillofac Surg. 1989; 18(1):18-23.

Schmelzeisen, R, Cienfuegos-Monroy, R, Schon, R, Chen, CT,
Cunningham, L, Jr., Goldhahn, S. Patient benefit from
endoscopically assisted fixation of condylar neck fractures-a
randomized controlled trial. J Oral Maxillofac Surg. 2009;
67(1):147-58.

Marker, P, Nielsen, A, Bastian, HL. Fractures of the mandibular
condyle. Part 2: results of treatment of 348 patients. Br J Oral
Maxillofac Surg. 2000; 38(5):422-6.

Widmark, G, Bagenholm, T, Kahnberg, KE, Lindahl, L. Open
reduction of subcondylar fractures. A study of functional
rehabilitation. Int J Oral Maxillofac Surg. 1996; 25(2):107-11.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:64