Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Nonvital pulpa

Uppdaterad: 2016-06-07
Odont. Dr. Jan-Olof Berg,  /

Granskad av: Professor Claes Reit, Institution för Odontologi/Sahlgrenska Akademin /Göteborgs Universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet






Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

En nonvital tandpulpa kännetecknas av att kärlförsörjningen upphört, vanligen som en följd av infektion, trauma eller iatrogena åtgärder.
 

Orsaker
 

  • Infektion - Den absolut vanligaste orsaken är infektion, i samband med ett kariesangrepp. Infektionen är nästan undantagslöst orsakad i samverkan mellan ett flertal olika mikroorganismer i ett intrikat ekologiskt mönster.

  • Trauma - Andra orsaker är trauma mot tanden som lett till att nerv-kärlsträngen apikalt slitits av, vilket vanligen medför att pulpan går i nekros. I speciella fall, framförallt på unga tänder, kan en revaskularisering ske och vitaliteten återkomma.

  • Iatrogent - Värmeutveckling i samband med preparation för fyllningar eller protetiska ersättningar kan leda till nekros om kylningen av instrumenten är otillräcklig. De odontologiska fyllningsmaterialen ger sällan upphov till nekroser men däremot kan de ge upphov till spalter som tillåter mikroorganismer att nå ner till dentinet och vidare till pulpan.

Den nekrotiska pulpan kan vara steril men vanligen är pulparummet invaderat av mikroorganismer.

 


SYMTOM
 

I vissa fall är devitaliseringen av pulpan smygande och symtomfri. I speciella fall, framförallt om en massiv anaerob infektion drabbar pulpan, kan emellertid kraftiga symtom uppkomma. I dessa fall är tanden känslig för värme och det förekommer att patienten försöker lindra värken genom att skölja med kallt vatten.
När bakterier eller bakteriekomponenter nått apex leder det till en inflammationsreaktion i rothinnan med nedbrytning av det apikala benet och utveckling av ett granulom.
Beroende på interaktionen mellan försvarsmekanismerna i granulomet och mikroorganismerna i den nekrotiska pulpan kan inflammationsreaktionen vara symtomatisk eller asymtomatisk. I lindriga fall av är tanden känslig för påbitning, i svårare kan en apikal parodontit med måttliga till svåra besvär uppstå.

 


KLINISKA FYND
 

Det viktigaste fyndet vid en pulpanekros är att tanden inte svarar på en sensibilitetstest och den vanligaste orsaken till att en infektiöst orsakad nekros upptäcks är en apikal radioluscens på en röntgenbild.

Sensibilitetstest är ett relativt trubbigt instrument och på kronförsedda tänder och tänder med förminskat eller oblitererat pulparum är falska negativa svar inte ovanliga. Falska positiva prov kan också förekomma genom att granntänder reagerar på testen.
Ett sätt att förhindra detta är att isolera den aktuella tanden med kofferdam innan testen utförs.

Sensibilitetstest:
 

  • Vid elektriskt test bör elektroden placeras på en kuspspets då antalet nervtrådar i pulpan är flest i pulpahornet.
  • Termiskt test kan utföras med ett kylmedium eller is, alternativt med rikligt med varmt vatten vilket förutsätter att den aktuella tanden först isolerats med kofferdam.
  • Om ingen av dessa tester ger ett svar kan försiktig provborrning ske.
    Om ett preparationsarbete påbörjas utan anestesi får man en god indikation på pulpans sensibilitet.

Sensibilitetstestet skall kombineras med anamnestiska uppgifter och övriga kliniska fynd, såsom ömhet vid palpation apikalt och marginalt, ömhet vid belastning av tanden, perkussionsömhet, förekomst av karies, fyllningar och missfärgningar, samt en röntgenundersökning i minst två projektioner.

Som alltid vid diagnostik är det värdefullt att jämföra reaktionen hos den presumtiva sjuka tanden med reaktionen hos en frisk tand.

 


BEHANDLING
 

Behandlingen av den nonvitala pulpan syftar till att utesluta tanden som smittkälla. Den vanligaste behandlingen är en ortograd rotbehandling.

Se faktablad för fördjupningar:
 

Rotbehandling, nekrotisk pulpa

Temporära förband

Spolvätskor

Retrograd rotbehandling



UPPFÖLJNING
 

Den rotfyllda tanden bör snarast förses med en permanent fyllning eller krona, detta för att förhindra en reinfektion.
Tanden bör sedan kontrolleras efter ett år för att följa det röntgenologiska och kliniska förloppet. Finns en kvarstående radioluscens som börjat minska i storlek fortsätts kontrollen ytterligare ett eller två år. Har en radioluscens tillkommit eller en kvarstående radioluscens inte minskat, eller tvärtom ökat, bör en ny behandling genomföras. Beroende på omständigheterna kan denna antingen vara en revision av rotfyllningen eller en rotspetsoperation (apikalkirurgi).
Nya material som MTA och nya mikrokirurgiska metoder utförda under mikroskop har höjt lyckandefrekvensen för apikalkirurgi väsentligt.

 


Referenser
 

Medikament för rotkanalsdesinfektion. Huvudförfattare Dag Örstavik. Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material. 2005

Metzger Z, Abramovitz I, Bergenholtz G. Apical periodontitis in Textbook of Endodontology, 2nd ed. Wiley-Blackwell, 2010

Haapasalo M, Shen Y, Qian W, Gao Y. Irrigation in endodontics. Dent Clin North Am. 2010 Apr;54(2):291-12. Review
 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:90