Internetodontologi.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer


Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till höger på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Ocklusal korrigering

Uppdaterad: 2017-06-12
Odont.dr spec tandläkare Christina Mejersjö, Specialistkliniken för bettfysiologi/Göteborgs Universtitet

Granskad av:  Professor Gunnar E. Carlsson,  Odontologiska Institutionen/Sahlgrenska Akademin/Göteborgs universitet

  • Kommentera innehållet i faktabladet.
  • Den här faktabladet har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här faktabladet har ingen video som anknyter till ämnet.
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet





BAKGRUND
 

Ett bett med oharmonisk ocklusion kan vara en orsak till irritation, ge försämrad funktion och försvåra en protetisk rehabilitering. Med relativt enkla insatser kan ocklusal korrigering göras med gott resultat.
Den ocklusala korrigeringen syftar till att optimera kontaktförhållanden mellan antagonister i bettet.
 

Indikationer
 

  • frontal bettöppning
  • dålig ocklusionsinställning/ocklusionslåsning
  • bettläge som gått förlorat efter trauma eller efter användning av bruxoposition
  • traumatiserande ocklusion och iatrogena interferenser
  • tvångsföring lateralt från RP till IP
  • preprotetisk bettslipning
  • viss indikation för eliminering av symtomframkallande bettinterferenser, fasetterade interferenser i RP och på balanssidan
  • reducering av elongerad tand som är estetiskt störande

Se även:

Ocklusion - smärta och funktionsstörning


BEHANDLING
 

Ändrad ocklusal anatomi kan erhållas på olika sätt:
 

  • selektiv bettslipning
  • komposituppbyggnad eller onlay-/kronterapi
  • förflyttning av tand/tänder med ortodonti eller möjligen kirurgi


Bettkorrigering vid smärta och dysfunktion i käksystemet
 

Det råder delade meningar om huruvida felaktigheter i bettet har någon betydelse för uppkomsten av temporomandibulära besvär (TMD). De flesta forskare idag menar att bettinterferenser inte kan orsaka smärta och dysfunktion i käksystemet. Möjligen kan det ha betydelse i det individuella fallet tillsammans med andra faktorer. Det har gjorts mycket forskning utan att man funnit säkra samband mellan bettfaktorer och befintliga bettfysiologiska besvär. Behandling med selektiv bettslipning hade liten eller ingen effekt på lång sikt.

Etiologin till käkfunktionsstörningar är varierande och komplex. Det finns forskning som pekar på betydelsen av ocklusionen för hälsan i käksystemet. Några studier visar att bettfel kan medföra ökad risk för framtida käkdysfunktion. Systematiska översikter visar dock att evidensen för samband mellan bettfaktorer och käkfunktionsstörningar/TMD är svag eller obefintlig.

Det finns idag ingen indikation för profylaktisk ocklusionskorrigering för att förebygga käkfunktionsstörningar. Som tandläkare har vi dock till uppgift att medverka till bra tugg- och talfunktion, speciellt under bettutvecklingen och vid protetisk rehabilitering.

 

Förbehandling
 

Om man ändå vill göra en selektiv bettslipning i samband med smärta och dysfunktion i käksystemet, ska man vänta med den huvudsakliga korrigeringen tills patientens symtom lindrats och det finns förutsättningar för en korrekt käkregistrering. En mindre inledande korrigering kan göras tidigare. Ocklusionskorrigeringen syftar till att omforma ocklusalytan, men så att kuspar och fossor behålls.

När en ocklusionsavvikelse bedöms orsakad av parafunktionell ovana såsom vid bruxoposition eller tungpressning, måste denna ovana först uppmärksammas och ändras, eller i varje fall minskas. Annars är risken stor för recidiv.

Om ocklusionsavvikelsen beror på förändringar i käklederna, exempelvis vid reumatoid artrit, måste käkledsinflammationen först tas omhand, och man måste vänta tills remodellering och läkning skett, så att förhållandena i leden stabiliserats innan ocklusionskorrigering görs.
Ingen bettslipning får ske vid bettförändring orsakad av traumatisk käkledsartrit (enligt Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011). Bettförhållandena normaliseras när inflammationen i käkleden läkt.

Det är inte acceptabelt att börja avlägsna tandsubstans, och sedan upptäcka att man inte kan nå det avsedda resultatet. Ibland behöver därför ocklusionskorrigeringen planeras med hjälp av slipning på gipsmodeller i artikulator, för att kunna förutsäga ett mer säkert slutresultat. Vid större bettförändring skulle bettslipning kunna helt förstöra den ocklusala reliefen och justeringen görs då bättre genom ortodontisk behandling eller ett käkkirurgiskt ingrepp.
Även efter sådan terapi krävs ofta ocklusal korrigering men då av mindre omfattning.


 

Metoder för ocklusal korrigering
 

Vilket bettläge?

Analysera först läget för interkuspidationspositionen (IP).
Är patienten nöjd med sitt vanemässiga bettläge, är det stabilt eller sker tvångsföring via någon interferens, finns det tillräckligt med ocklusala kontakter (bettet kan vara stabilt även med reducerat antal kontakter).
Relationen mellan IP och den retruderade positionen (RP) bör undersökas. Hos flertalet individer (ca 90 %) ligger IP något framför RP, upp till 1-1,5 mm. Är avståndet större bör orsaken undersökas (t.ex. förändring i käklederna). Undersök också om det sker någon glidning lateralt åt mellan RP och IP.

Även vid mindre förändring av tandens ocklusalyta, som vid fyllningsterapi, gäller det att kontrollera så att det inte byggs in fel i bettet, t.ex. att fyllningen blivit för hög t.ex i RP eller tvångsför underkäken åt sidan.

Vad är målet?

Målet är att uppnå bra käkrelation och undvika onödig belastning på käksystemet, och att erhålla ett effektivt och bekvämt verktyg för tal och tuggning.
Analysera innan ocklusionskorrigering vad som kan tänkas bli resultatet av korrigeringen. Det gäller att kunna behålla ett "kusp – fossasystem" som ger möjlighet till entydig ocklusionslåsning i IP.

Hur slipar jag?

Riktlinjer för selektiv bettslipning kan inte vara allmängiltiga, utan man måste analysera varje tand som ska korrigeras med följande frågor:
 

  • Var gör jag minst skada?
  • Kan jag slipa på fyllningsmaterial och spara tandsubstans?
  • Påverkar min slipning tanden i andra kontaktrelationer?
  • Var slipar jag med minst risk för recidiv efter slipning?
  • Hur behåller jag en tydlig ocklusionslåsning?

Selektiv bettslipning kan göras med high speed efter registrering med tunn ocklusionsfolie. Har man gjort en modellslipning före går den kliniska slipningen snabbare/lättare.
Slipade ytor rundas av. Det ska egentligen inte vara uppenbart att ocklusalytan är slipad, den är bara omformad. Putsa med finkorniga diamanter och putstrissor och avsluta med att fluorbehandla ytan. Vid behov kan patienten fortsätta en tid med fluorsköljning.
 

Hur stabilisera ocklusionsläget med komposit?

Eftersom tänder spontant rättar in sig i ocklusionen kan man förvänta sig intrusion av tänder som har ocklusionsbelastning och elongation av tänder som är avlastade.
I ett bett med tvångsföring lämpar det sig därför att göra ocklusionskorrigeringen genom slipning på några tänder och stabilisering av bettläget med komposituppbyggnad på några andra, så att bettläget blir stabilt. Övriga tänder kan sedan förväntas ställa in sig spontant till kontakt. På sikt kan kompositen avlägsnas.
 

92_ocklusal_korr_bild.jpg

Fig 1 - slipning för att nå stabil ocklusion
Fig 2 - uppbyggnad med komposit för stabil ocklusion

 



Referenser
 

DeBoever JA, Carlsson GE, Klineberg IJ. Need for occlusal therapy and prosthodontic treatment in the management of temporomandibular disorders. Part I. Occlusal interferences and occlusal adjustment. J Oral Rehabil. 2000;27(5):367-79.

Forssell H, Kalso E. Application of principles of evidence-based medicine to occlusal treatment for temporomanibular disorders: Are there lessons to be learned?
J Orofac Pain 2004;18:9-22

Foz AM, Artese HP, Horliana AC, Pannuti CM, Romito GA. Occlusal adjustment associated with periodontal therapy – a systematic review. J Dent 2012;40:1025-35

Kirveskari P, Jämsä T. Health risk from occlusal interferences in females. Eur J Orthod 2009;31(5):490-5.

List T, Axelsson S. Management of TMD: evidence from systematic reviews and meta-analyses. J Oral Rehabil 2010;37:430-51

Marklund S, Häggman-Henrikson B, Wänman A. Risk factors associated with incidence and persistence of frequent headaches. Acta Odontol Scand. 2014 Nov;72(8):788-94

Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 – stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen 2011

Vallon D. Studies of occlusal adjustment therapy in patients with craniomandibular disorders. Swed Dent J 1997; supl 124:1-65.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:92